fulltext - DiVA Portal

4.1 'On Indirect Reciprocity • between Reciprocity andAltruism' (I)Termen "Indirect Reciprocity" är myntad av Richard Alexander(1987). Hans tes är att altruistiskt/oegennyttigt beteende blott ärskenbart och beror på att man avgränsar en handling alltför snävt ochexkluderar effekter som är mindre uppenbart kopplade till handlingenifråga. Gängse analys begränsar sig inte till observationen att Ahjälper B, utan noterar huruvida B sedan hjälper A varvidreciprocitet/samarbete är en passande beskrivning av beteendet. Medindirekt reciprocitet avses att B inte retllrnerar hjälpen till A, men attnågon annan, C, gör det. Alexanders tes är att det normalt finns en Csom utfärdar en belöning och att det därför är lämpligt att inkorporerasynbarlig oegennytta i samarbete. Även vad gäller adaptiva strategier- såväl för djurs beteende som för människors sociala agerande ­slutar en del fall olyckligt, men det intressanta är de långsiktiga ochgenomsnittliga utfallen. Synbarlig altruism är inte självuppoffrandeom man tar hänsyn till social utdelning, varför den inte är något annatän skönskrivet eller omedvetet samarbete. Om Alexanders bild ärriktig faller självuppoffring som egen kategori. Den altruistiskamoralfilosofin blir missvisande, vilket kan vara intellektuelltstötande, men det finns ingen som blir manipulerad. Den person somgör synbarligen oegenyttiga handlingar belönas, så det finns intenågot direkt faktiskt problem. Många andra personer har snarlikaåsikter där gränsen mellan altruism och reciprocitet blir skenbar.Syftet med artikeln är att granska gränsområdet nlellansjälvuppoffring och samarbete för att utröna om självuppoffring ärillusorisk och istället utgör en form av lönsamt samarbete.I artikeln hävdas att det finns beteenden som inte är adaptiva och somförtjänar altruismbeteckningen på gott och ont. Orealistiskaförväntningar eller belöning av metafysisk slag kan inte ses sombelöning i ett materialistiskt perspektiv även om de kan ha enmotivationsmässig effekt. För en del l1andlingar är det förväntadevärdet i förhållande till uppoffringen lågt. Om A erhåller en belöningvia C så finns en rationalitet, men det kan vara klokt att lyfta framden och knyta sådant beteende närmare till reciprocitet. Några olikavarianter av indirekt reciprocitet presenteras och diskuteras varvidkonklusionen blir att dessa subgrupper går att hänskjuta till antingensamarbete eller självuppoffring. Det förefaller rimligt att A genomvarianterna 'reciprokt rykte' eller 'institutionell reciprocitet kommer85