Det flexibla arbetets villkor – om ... - Lunds universitet

lönearbetets tidsmässiga och rumsliga reglering styrde inte bara hur individenorganiserade sin dag, utan gav också stabilitet och riktning åt veckan, året och livetsom helhet. På detta sätt fick individen också en förankring i ett större socialtsammanhang (Jahoda, 1981). Den här formen av tidsstruktur med fasta arbetstider ochen bestämd arbetsplats som avgränsar och bestämmer arbetets omfattning saknas tillväsentlig del i fallstudierna. Detta innebär inte att arbetet karaktäriseras av någonfullständig avreglering eller upplösning av strukturer och gränser. Snarare handlar detom skillnader av kvalitativ karaktär, om en uppluckring av ramarna i olika avseenden.Medan frilansarna måste organisera och strukturera sitt arbete i princip helt på egenhand, regleras tjänstemännens arbete både tidsmässigt och rumsligt i viss utsträckningav distansarbetspolicyn. I praktiken förefaller emellertid även deras arbete i storutsträckning innebära att de själva lägger upp arbetet.Även om arbetsvillkoren således skiljer sig åt mellan fallstudierna så finns det idetta förändringar som i grunden är likartade. Gemensamt för de båda fallstudierna äratt det inte tycks vara traditionell tidsmässig och rumslig reglering som styr eller utgörden bestämmande strukturen i arbetet. Istället framträder vad som skulle kunnabeskrivas som ett slags omvänd riktning i relationen mellan arbetets utförande ochtiden. Om det tidigare var fastställda arbetstider som angav arbetets omfattning ochdärmed vad som hanns med, förefaller det i fallstudierna snarare vara arbetsuppgiftensom bestämmer den tidsmässiga strukturen. Både för frilansarna och tjänstemännen ärdet arbetsuppgiftens innehåll och svårighetsgrad, egna eller andras kvalitetsanspråk,oförutsedda revideringar och ytterst en ”deadline” för när ett visst arbete måste varaklart som avgör hur arbetet tidsmässigt läggs upp och organiseras. Detta skulle kunnabeskrivas som att det flexibla arbetet karaktäriseras av ett slags uppgiftsstruktursnarare än tidsstruktur, eftersom det i hög grad är arbetsuppgiften som avgör hur ochnär arbetet utförs och därmed också dess omfattning. Detta innebär också att ansvaretför att organisera arbetet så att det blir utfört till en viss tid och med tillfredsställandekvalitet ligger hos den enskilde individen.Denna uppgiftsstruktur förefaller i sin tur medföra en utbredning och utspridning avarbetet i tid och rum. Både bland frilansarna och tjänstemännen framgår att arbetet intehåller sig inom ramarna för traditionella arbetstider, och det finns inte heller någontydlig avgränsning mot den privata sfären. Tidigare redovisades resultat visade att detidsmässigt och rumsligt flexibla arbetsmönstren som innefattade arbete på kvällar ochhelger, i sommarstugan eller på tåget, i praktiken tycks handla om att arbetet spilleröver till den privata sfären, och att såväl frilansarna som tjänstemännen helt enkeltarbetar mer. Dessa tendenser skulle kunna karaktäriseras som en avtemporalisering avarbetet i den mening att gränserna för arbetet luckras upp och arbetet blir mer utsprittoch inlemmat i livet i övrigt. Eftersom det handlar om både utbredning (i form av merarbete) och överspridning (överlappning arbete/privatliv) av arbetet så får dettakonsekvenser även för det rumsliga arbetsmönstret.I detta synes också den nya tekniken ha en betydelsefull roll. Hemdatorer, mail,Internet, mobiltelefoner och telefonkonferenser är exempel på vardagliga och nästintill förgivet tagna tekniska hjälpmedel som gör att frilansarna och tjänstemännen inte118