Det flexibla arbetets villkor – om ... - Lunds universitet

kunna få till följd att ojämlikhet och klasskillnader förstärks. Risken är att individersom är ovana vid att arbeta på det här sättet betraktar ansvar som detsamma som attförsöka klara av även de mest omöjliga mål. Detta försätter dem i en situation som ärpressande i flera avseenden. Dels för att arbetsförhållandena i sig kan upplevas somkomplicerade och ohanterliga, dels för att det finns en fara att detta kompenseras av attde arbetar kvantitativ mer och därmed får en orimligt stor arbetsbörda.Vad som gör detta extra problematiskt är att frågan i sig dessutom är känslig attprata om. Att individer nått olika långt i sin utveckling förefaller svårare att accepteraän att de är olika bra på olika saker när det gäller kunskap eller lärande om något visst.Att tala om olika utvecklingsnivåer indikerar implicit att den ena människan skullevara förmer än den andra och andas elitism och ojämlikhet. Ett annat problem rör defaktiska svårigheterna att resonera om detta pga den inbäddning som de olikautvecklingsnivåerna innebär 2 (se Teorikapitlet).Att utveckla kompetens istället för kravTrots frågans värdeladdade karaktär synes de flexibla arbetsvillkoren ändå göra detangeläget att uppmärksamma dessa utvecklingsaspekter av kompetensen. Omutveckling av ett mer differentierat sätt att tänka och förstå liksom framhålls ovaninverkar på individens förmåga arbeta under flexibla arbetsförhållanden, framstårsynliggörandet av detta betydelsefullt för att i praktiken kunna skapa goda arbetsvillkor.Viktigt att klargöra i detta sammanhang är att ansvaret inte enbart läggs påindividen. Snarare bör uppmärksamhet riktas mot omgivningsvillkoren. I det synsättsom bl a kommer till utryck i olika näringslivspolitiska dokument 3 om kompetens ochlärande finns en påtagligt tonvikt på individens ansvar. Detta ansvar omfattar inteenbart det egna arbetet och livssituationen utan dessutom att vilja och kunna bidraockså på ett samhälleligt plan. Liknande synsätt kommer till uttryck också i denoffentliga debatten. I en diskussion på DN Debatt 4 rörande de moderna, fria2 Empiriska studier visar också att personer som upplevs som mer kompetenta än individen själv, oftabara betraktades göra kvantitativt mer av det hon själv och andra gjorde. Det uppfattas således inteatt dessa personer förstod och hanterade arbetet på ett helt annat sätt (Sandberg & Targama, 1998).3 I bl a EU´s memorandum (2000) om livslångt lärande definieras vilka nya grundläggande färdighetersom krävs för vad som beskrivs som ”ett aktivt deltagande i kunskapssamhället” och som enperson ”med känsla för identitet och riktning i livet behöver”. Sociala färdigheter somsjälvförtroende, egna val av riktning och risktagande lyfts fram som särskilt betydelsefulla. Manmenar också att förmågan att ”lära sig att lära”, anpassa sig till förändringar och att förståomfattande informationsflöden är centrala eftersom arbetsmarknaden fordrar förmåga att snabbtkunna förvärva nya färdigheter och anpassa sig till nya utmaningar och situationer. Avslutningsvisframhålls också att dessa grundläggande färdigheter bara är början av ett livslångt lärande eftersomdagens arbetsmarknader kräver ständigt nya kvalifikationer, färdigheter och erfarenheter. Detlivslånga lärandet är en förutsättning för en som man skriver lyckad övergång till enkunskapsbaserad ekonomi: ”Att ha tillgång till dagsaktuell information och kunskap, tillsammansmed motivationen och färdigheterna att använda dessa resurser på ett klokt sätt för en själv ochhela samhället blir mer än någonsin nyckeln till att stärka Europas konkurrenskraft och förbättraarbetskraftens anställbarhet och anpassbarhet” (sid 5).4 Under rubriken ”För mycket frihet gör anställda sjuka” skrev Lars Strannegård, docent vidHandelshögskolan i Stockholm tillsammans med författaren och journalisten Tinni ErensjööRappe en artikel på DN Debatt (20030119) om att de nya ledarskapsidealen med flexibilitet och157