Det flexibla arbetets villkor – om ... - Lunds universitet

sista och göra lite bättre och lite bättre… Det finns ju ingen gräns för när man ärklar riktigt. Det där är svårt tycker jag.Som tidigare redovisats var ganska precis hälften av tjänstemännen ganska nöjda medkvaliteten på det arbete de utförde, vilket följaktligen innebär att hälften å andra sidaninte var nöjda. Såväl i enkätstudien som i intervjuerna framgår att många upplevde attde inte hade något större stöd eller hjälp i den utvärderingsprocess som handlar om attt ex bedöma kvaliteten på och avsluta en uppgift. På frågan om de fick tillräckligt medsynpunkter och reaktioner på kvaliteten på det arbete de utförde svarade 40% att sånästan alltid eller ganska ofta var fallet, medan 27% upplevde att de nästan aldrig ellerganska sällan fick den typen av feedback. Mer än hälften (59%) ansåg att de ganskaofta själva kunde avgöra om de gjorde ett bra arbete, och det är i stort sett den bild somockså avspeglas i intervjuerna: De måste själva klara av att bedöma och sätta gränserför arbetets slutförande men skulle önska mer feedback på det utförda arbetet. Enannan försvårande omständighet i sammanhanget som allmänt sett är att betrakta sompositiv, är tjänstemännens engagemang i arbetet. Att de faktiskt fann arbetet roligt ochstimulerande uppgavs i intervjuerna bidra till att de lade sig på en hög ambitionsnivåoch ibland arbetade för mycket. ”För man blir ju ofta engagerad, tycker det är roligt”,sade exempelvis en av handläggarna, ”och så har man ju möjlighet att sitta mycket”.Planering och organiserande av arbetetDe föränderliga och ibland oklara ramarna för arbetet innebar att de själva var tvungnaatt identifiera eller ”hitta igen” som en av handläggarna uttryckte det, strukturerna förarbetet, och i intervjuerna betonades genomgående vikten av att organisera och planeraarbetet. Framförallt framhölls vikten av att ”styra upp” sig själv, vilket en av de yngrehandläggarna uttryckte på följande sätt i en intervju:Just att vara så fri… Om jag inte styr upp mig själv är det lätt att man kan sitta ochvela bort en förmiddag; ”vad ska jag göra, ska jag göra det här eller det här…” Jagtror det är viktigt att bestämma att det här ska jag göra på förmiddagen och det härska jag göra på eftermiddagen. Annars kan det hända att man velar på med sju olikagrejer och inte får någonting gjort.En annan handläggare pratade om att det handlade om prioriteringar:Man skulle ju ha sju dagar i veckan som man jobbade, eller några timmar till…Men det blir ju något slags prioritering, ett arbete med att prioritera hela tiden. Detär ju saker hela tiden som man måste göra, man bara måste göra dem. Och då får jude sakerna som jag skulle kunna göra läggas åt sidan, för jag kan ju inte jobba medmer än en sak åt gången. Man får titta på vad det är som är måsten, och har mannågra måsten så får man försöka ta itu med dom.Arbetet strukturerades också efter mer tids- och regelmässiga ramar, där det framföralltvar deadlines för olika uppdrag som utgjorde den stomme utifrån vilken arbetetlades upp. Även rutiner av olika slag, och i synnerhet den beslutsprocess för65