Det flexibla arbetets villkor – om ... - Lunds universitet

arbetsförhållanden medföra att de utvecklar sociala förmågor som är knutna till demsjälva och samspelet med andra (enskilda) personer, snarare än förmågor som rörkollektivt samspel.Bland tjänstemännen däremot framstår förmågan att samarbeta och samverka medandra som central. Gemensamma projekt, teamarbete och arbetsgrupper av olika slag,liksom uppdelning av kunskapsområden och beslutsprocesser som kräver enighetfordrar samverkansförmåga av mer kollektiv karaktär. Deras samspel karaktäriserasföljaktligen av att det fordras ett slags gruppsynergistisk kompetens som inte enbartgäller i deras egen arbetssituation. För somliga är arbetsuppgiftens art sådan att deockså måste kunna få andra människor att samarbeta med varandra utan att självaaktivt medverka i det aktuella gruppsammanhanget. I dessa sammanhang fungerar de iett slags nätverkande funktion genom att skapa forum för andras samarbete. Liksomfrilansarna har emellertid även tjänstemännen sociala relationer av mer individuelltslag, vilket fordrar förmåga att också knyta och upprätthålla kontakter för egen del.Den sociala kompetens som kommer till uttryck i fallstudierna handlar emellertidinte bara om att ”kunna ta folk”. Utmärkande för både tjänstemännens och frilansarnasarbeten framstår snarare vara att det fordrar interaktionsförmåga av ett mer generelltslag, som avser både relationen mellan individer och till omgivningen. Samspeletgäller här omgivningsbetingelserna i sin helhet, och kompetensen kan sägas avseförmågan att förhålla sig till och ytterst inordna sig (och inordnas) i olika socialapraktiker. Både tjänstemännen och frilansarna beskriver en arbetssituation som fordrarmedvetenhet och lyhördhet inte bara i relation till andra individer utan också iförhållande till den aktuella situationen. I resultaten framkommer t ex hur dekontinuerligt ställs inför nya problem och måste ta nya kontakter för att få information,och samtidigt upprätthålla och bevara de redan etablerade relationerna. De måste ocksåfortlöpande klara av att sätta sig in i okända situationer och problem, snabbt kunnabyta spår i enlighet med de senaste revideringarna eller anpassa sig efteruppdragsgivares önskemål och nycker. Sammantaget ger detta en bild av att fordraförmåga att känna av olika situationer och utifrån detta kunna anpassa sitt beteende pålämpligt sätt. Den här kompetensen skulle med ett samlande begrepp kunna beskrivassom ett slags kontextuell lyhördhet eller förmåga till responsivitet. Med detta avses eninteraktionskompetens som går utöver det sociala samspelet mellan individer genomatt innefatta situationen som helhet, dvs individens förmåga att hantera de betingelsersom utgörs både av andra individer och villkor av praktiskt och normativt slag.Den här förmågan till lyhördhet eller responsivitet bygger på vad som tidigarebeskrivits i termer av emotionell kompetens, dvs på en kombination av intra- ochinterpersonella förmågor. För att kunna handla på ett ändamålsenligt sätt fordras såvälsjälvkännedom och självstyrande förmågor som förståelse och skicklighet att påverkaomgivningen och framkalla önskvärda reaktioner. På detta sätt kan den kontextuellalyhördhet som kommer till uttryck i fallstudierna betraktas som ett uttryck förindividens medvetenhet om och förmåga att förhålla sig på lämpligt sätt till olikasociala praktikers normer. Återigen är det fråga om ett autonomt handlande där densjälvdisciplinering som tidigare beskrivits har en central roll. I detta sammanhang146