Det flexibla arbetets villkor – om ... - Lunds universitet

Det postmoderna arbetets vidmakthållandeDen avsaknad av förgivettagna handlingsregler som det postmoderna arbetetssuperkomplexitet innebär torde samtidigt medföra att den typ av vidmakthållande ochbekräftande processer som beskrivs av bl a Berger och Luckmann (1979) blir centrala.Durkheim (1964) beskriver på en samhällelig nivå hur försvagning av vad han kallardet kollektiva medvetandet skapar behov av ritualisering och tillhörighet. Individensökade handlingsutrymme, individualisering och heterogenitet medför en instabilitetoch försvagning av olika integrationsskapande mekanismer 11 , och nya kollektivamedvetanden (dvs kunskaper och förhållningssätt som delas av alla) måste därförupprättas för att stärka individers band till varandra och det omgivande samhället. Attdet postmoderna arbets- och samhällslivets vidgade handlingsutrymme både upplevssom positivt och lustfyllt och kan utgöra en psykologisk belastning och upplevas sompåfrestande framhålls i en rad teorier. Bauman (1999) menar t ex att vantrivseln i detpostmoderna samhället har att göra med att den individuella friheten att välja har blivitalltför stor samtidigt som tryggheten blivit alltför liten. Även Giddens (1991) framhålleratt reflexiviteten och upplevelsen av de till synes obegränsade möjligheterna att"bli bättre" innebär ständiga revisioner av identiteten som kan upplevas som pressandeoch kravfyllda.För att hantera detta menar Giddens (a.a.) att individen antingen söker reduceraosäkerheten och skapa ordning i tillvaron eller bejakar ovissheten och uppskattarambivalensen. Ziehe (1989) beskriver hur individen i sina försök att orientera sig itillvaron och skapa en social identitet utvecklar olika sk sökstrategier. Subjektiveringinnebär att individen söker sig till olika livsstilar eller (sub)kulturer för att bli en del aven gemenskap och därigenom ”bli” någon. Genom ontologisering söker individenåterupprätta en tro på något, och tillvaron laddas med mening t ex genom engagemangi olika samhällsrörelser. Potentiering handlar om att leva i nuet, om att ständigt vara irörelse och hänge sig åt intensiva upplevelser. På detta sätt motverkas enligt Ziehe(a.a.) känslan av meningsförlust och tomhet.Bauman (1999) använder begreppen turister och vagabonder för att beskriva hurindividen hanterar avsaknaden av struktur och kontinuitet. Turister och vagabonder ärmetaforer för det nutida livet och speglar att alla i det postmoderna samhället är irörelse och att ingenting är en gång för alla givet eller säkert. På liknande sättbeskriver Sennett (1998) den postmoderna människans arbets- och livssituation somfragmenterade. Med detta avses att individens liv består av episoder snarare än ettkontinuum, av ett ständigt nu utan långsiktiga konsekvenser eller bindningar. Baumans(a.a.) turister ser den här typen av rörelse som ett uttryck för frihet. De rör sig motmöjligheter och erbjudanden som under rådande omständigheter upplevs som den11 En central tanke i Durkheims (1964) samhällskritiska teorier är att alltför snabba och omvälvandeförändringar kan skapa sk anomiska tillstånd. Med detta avses ett slags brist på reglering av olikaslag som gör att världen framstår som kaotisk och obegriplig. Individen upplever ett slags rotlöshetoch vet inte vilka värden de ska hålla sig till, och som ett resultat av denna försvagning av detkollektiva medvetandet uppstår anomiska och andra patologiska tillstånd som t ex neuroser,brottslighet och självmord.31