Det flexibla arbetets villkor – om ... - Lunds universitet

miljökonsekvenserna hela tiden måste ses i ett brett perspektiv. Alla beslut, allakonsekvenser är som han uttryckte det "del i en kedja". Därmed blir också förmåganatt kunna avgränsa och prioritera central; att kunna välja ut vad som är viktigt, vadsom kanske kan bortses ifrån eller vägas upp av något annat, var i analysen gränsenska sättas och vilka miljöaspekter som ska tas hänsyn till och inte. Förmågan attavgränsa och prioritera gällde också i förhållande till mängden arbete, och det somoftast fick stryka på foten var enligt Niklas vidareutbildning av olika slag - även närdet fanns påtagliga behov av detta.Slående både i Niklas sätt att berätta och i innehållet i det han säger är ett starktengagemang i arbetet. Han har tydliga föreställningar om hur jobbet bäst bör skötas,vågar och vill gå sina egna vägar, och ger flera exempel på hur han tagit egna initiativoch löst sina arbetsuppgifter på nya sätt. De egna vägarna och initiativen till trots sålutar han sig i hög grad mot de formella strukturer och regler som finns påmyndigheten, och hänvisar ofta till olika paragrafer och formalia i sina beskrivningarav hur ansökningar hanteras och hur underlag skrivs. Under intervjun blir det ocksåtydligt hur han format arbetet till att bli vad det är idag, hur han successivt stöpt (om)det till att passa hans intressen och livssituation. Arbetet framstår som en viktig del iNiklas liv, och en stark drivkraft i detta handlar om att bidra till något större, någotsom är bra för andra och samhället, och att som han utrycker det ”ställa upp och drasitt strå till stacken”:Att kunna se resultat av det man gör, att du ser att du bidrar till att det byggsnågonting, det ges arbetstillfällen… Då ser man sin plats lite grann.(Distans)arbetet i tid och rumNiklas arbete framstår mot bakgrund av detta ganska vara ganska ”flexibelt”, bådeinnehållsligt och utförandemässigt. Han hörde också till en av de nästan tre fjärdedelar(73%) på myndigheten som hade tecknat distansarbetsavtal. Som inledningsvisnämndes avgjordes möjligheterna till distansarbete generellt av arbetsuppgifternaskaraktär, och för anställda som hade arbetsuppgifter som kunde utföras på distansskrevs en enskild överenskommelse. Denna reglerades av en distansarbetspolicy sominnebar att tjänstemännen själva fick avgöra hur stor del av tiden de ville arbeta ihemmet eller på annan plats – dock med vissa förbehåll. Oavsett om de arbetade pådistans eller på kontoret så fanns exempelvis krav på att vara tillgänglig underkontorstid. Det fanns också krav på att delta i ordinarie personalmöten samt tillbringaminst två dagar per vecka på kontoret. Den här formella regleringen lämnadeföljaktligen förhållandevis stor rumslig flexibilitet, men inte på långt när lika stortidsmässig frihet. Den tidsmässiga bundenheten avspeglade sig också i det formellaarbetstidsåtagandet, där nästan alla uppgav att deras arbetstid var reglerad 4 : 94% avden administrativa personalen och 81% av handläggarna uppgav sig ha reglerad4 Reglerad arbetstid innebär bl a överenskommelse om ett visst antal timmar per vecka och rätt tillövertidsersättning.58