Det flexibla arbetets villkor – om ... - Lunds universitet

policys som reglerade handläggningen av ärenden, där somliga såg dessa som heltstyrande och andra snarast betraktade dem som rekommendationer och riktlinjer.Men det är inte bara sådant som befattning, positioner och mer eller mindreexplicita regler för handlandet som påverkar individens subjektiva handlingsutrymmeoch vilka erbjudanden om handling som där uppfattas. Individens intentioner, liksomdennes kunskaper och tidigare erfarenheter är också centrala i det här sammanhanget. Iurvalet av alla de potentiella erbjudanden som finns tillgängliga i en viss situation ärdetta avgörande för vilka omgivningsaspekter individen uppmärksammar och i sin turanvänder för att genomföra sina avsikter. Skillnaderna i frilansarna inställningbeträffande möjligheten att sälja in egna jobb, där tolkningarna sträckte sig frånotänkbart till självklart, är ett exempel på detta.I enlighet med Reed (1993) framstår också kollektiva föreställningar och normer habetydelse för vilka erbjudanden frilansarna och tjänstemännen uppfattar. På myndighetenförefaller det finnas en kultur som t ex understryker det egna ansvaret ochnödvändigheten av att hålla sig ajour och uppdaterad, liksom hur de bör agera somrepresentanter för myndigheten. Vad gäller frilansarna tycks den näst intillinstitutionaliserade föreställningen att ”roliga jobb” inte betalar sig åtminstone förvissa av dem ha avgörande inverkan på hur de uppfattar sitt handlingsutrymme ochdärmed agerar i olika avseenden. Detta märks inte minst i fråga om de ekonomiskaavkall de är beredda att göra till förmån för att få jobba med sådant som intresserardem eller som möjliggör att upprätthålla en god kvalitet på det de producerar.Föreställningar om frihet och altruism är exempel på andra kollektiva föreställningarsom sannolikt inverkar på vilka erbjudanden om handling som frilansarna uppfattar idetta och andra avseenden.I en jämförelse mellan de båda fallen framträder också ”affordances” av ett merallmängiltigt slag som både tycks möjliggöra och utgöra restriktioner för derashandlande. I båda fallen innebär t ex arbetsuppgifterna ett betydande ansvar för denenskilde individen, och erbjuder därmed stor handlingsfrihet att på egen handbestämma hur de vill organisera och utföra arbetet. Denna autonomi förefalleremellertid samtidigt innefatta erbjudanden som handlar om att arbeta mycket och ofta,om att ständigt ha arbetet närvarande och prioriterat. Både frilansarna och tjänstemännenbeskriver såväl yttre villkor som mer implicita sociala normer där dettakommer till uttryck. Datorer, uppkoppling, mail och mobiltelefoner underlättarexempelvis väsentligt tillgängligheten och uppmuntrar till att arbeta hemifrån och såatt säga permanent ha arbetet inom räckhåll. Höga prestationskrav, stor arbetsbörda,tidspress och krav på att sätta sig in i nya saker och upprätthålla social nätverkerbjuder i sin tur riktlinjer för handlandet i form av att arbeta mycket, lära nytt och haarbetet i åtanke. Frilansarna beskriver exempelvis hur privatlivet ger uppslag tillartiklar och hur de ständigt har ”reportageglasögonen” på. Tjänstemännen i sin turkonstaterar mer eller mindre belåtet att hemmakontoret underlättar kvälls- ochhelgarbete, och jämför arbetet med skolbänken eftersom de hela tiden lär så mycketnytt.123