Det flexibla arbetets villkor – om ... - Lunds universitet

Sammantaget framstår detta ge tydliga signaler eller erbjudanden om att ständigt haarbetet närvarande. Arbetet blir på detta sätt bara en av flera ingredienser ilivssituationen som inte på något avgörande sätt är särskiljd från andra aktiviteter ivardagen. De erbjudanden om handling som framträder i fallstudierna skulle därmedkunna karaktäriseras i termer av ett slags gränslöshet som innebär att taket för denenskilde individens arbetsinsatser och engagemang lyfts bort. Gränslöshet ska här inteförstås ordagrant som någon total avsaknad av gränser och ramar, utan snarare ibemärkelsen frånvaro av begränsningar och avgränsningar i fråga om t ex ansvar,prestation och utveckling. I denna gränslöshet innefattas också ett gränsöverskridandei betydelsen integrering och utbredning av arbetet i livssituationen i stort, vilket i sintur inte bara möjliggör utan också fordrar ett handlande i linje med detta. Dettagränsöverskridande kan beskrivas som en ömsesidig överlappning mellan tvåtraditionellt skilda handlingspraktiker som innebär att arbetet införlivas i privatlivetoch vice versa (Ohlsson, 2001; Hagström & Hansson, 2003b). På motsvarande sättsom tjänstemännen och frilansarna t ex är lärande och arbetande på fritiden räcker detinte med enbart fysisk och intellektuell närvaro i arbetet. I båda fallen förefaller arbetetkräva mer av ett slags engagerad närvaro där individen med hela sin personlighetmåste medverka.Konstituerande reglering till självregleringVad som framträder i fallstudierna skulle kunna beskrivas som en ökad relativ frihet,där tjänstemännen och frilansarna förvisso inte är bundna av detaljstyrning, men därdet liksom beskrivs ovan finns erbjudanden i form av begränsningar, möjligheter ochrestriktioner som på olika sätt reglerar och styr deras handlande. Att detta inte medförobegränsade möjligheter eller frihet för dem att göra som de själva vill är påtagligt ibåda fallstudierna. Utifrån Foucaults (1982) resonemang om ”governmentality” kandetta förstås som ett slags normativ handlingsreglering. Med detta avses attfrilansarnas och tjänstemännens handlande inte bara rättas efter objektiva yttreförutsättningar utan också efter normer och reglering av mer implicit slag somföreskriver vad som är normalt och önskvärt. Den här formen av normativ styrninghandlar inte enbart om att handla och göra rätt utan också om att tänka, känna och viljarätt. På detta sätt påverkas också vilka ”affordances” individen uppfattar i omgivningen.En förutsättning för den här formen av implicit handlingsreglering är att det finns enautonomi med utrymme för alternativa sätt att handla. På myndigheten finnsexempelvis ingen som uttalat säger åt tjänstemännen att lära sig vissa saker ellerbeordrar övertid vissa dagar. Snarare handlar det om att arbetsvillkoren är utformadeså att de själva måste ta ansvar för att arbetet blir utfört på ett tillfredsställande sätt.Istället för direktiv och förhållningsorder kan detta förstås som en implicit regleringsom anger förutsättningar och ställer krav på hur individen bör bete sig som dennesjälv måste erkänna och rätta sig efter. Genom att arbetet fordrar ett mer eller mindreaktivt och självständigt handlande blir tjänstemännen, och i ännu högre gradfrilansarna, också medskapare av sina egna arbetsvillkor. Det egna ansvaret och124