Det flexibla arbetets villkor – om ... - Lunds universitet

Det sociala samspeletArbetsuppgiftens sociala dimensionFör de flesta krävde arbetsuppgifterna ett ganska stort mått av interaktion ochsamverkan med andra. Dels handlade det om kontakter med uppdragsgivare ochsökanden av projekt- och forskningsanslag, dels om olika former av samarbete medkollegor i t ex projektgrupper. Tidsmässigt ägnades 45% av arbetstiden åt enskiltsjälvständigt arbete. Resterande tid innefattade någon form av kontakt och samspelmed andra, antingen som en del i det enskilda arbetet eller gemensamt arbete medkollegor inom eller utanför myndigheten. Cheferna ägnade dock en betydligt mindredel av sin arbetstid åt enskilt, självständigt arbete (23%) än vad både handläggare ochden administrativa personalen gjorde (48% resp. 51% av arbetstiden). De hade ocksåbetydligt mer kontakter och gemensamt arbete med personer utanför myndigheten ände båda andra befattningsgrupperna.Bland cheferna var det också externa personer som t ex experter och beslutsfattaresom tillmättes störst betydelse för möjligheten att utföra ett bra arbete. Generellt vardet annars arbetskamrater på samma nivå och arbetsledare inom myndigheten sombetydde mest för om tjänstemännen upplevde sig kunna göra ett bra arbete. Drygt tvåtredjedelar 7 tillmätte dessa kategorier stor betydelse, och 44% angav att underordnadeinom myndigheten hade stor betydelse. De kollegiala kontakterna omfattadeföljaktligen samverkan både inom myndigheten och externt, och verkade framföralltsyfta till att skaffa information av olika slag. I intervjuerna framgick att handläggarnasarbetsuppgifter krävde att de för varje ny uppgift var tvungna sätta sig in i åtminstonedelvis nya kunskapsområden eller i alla fall få synpunkter eller fakta från någon medkunskaper i specifika sakfrågor. Genomgående framhöll de också vikten av att ha egnanätverk bestående av personer med olika specialistkompetens även utanför myndigheten.De berättade också om hur de på myndigheten ”delat upp” kunskapsområdensinsemellan, och på detta sätt visste vem de skulle vända sig till i olika frågor:Vi har väldigt mycket samarbete, och vi är väldigt beroende av varandra. Vi harliksom delat upp energisektorn så att någon jobbar just med t ex bostadsfrågor ochnågon med transporter, och då är man ju helt beroende av att kunna kontakta denandra. För det går ju inte att behärska hela det här området. Så det är mycket så attman hjälper varandra, och att man har koll på vad som finns och kan tipsa varandra.Uppenbarligen fungerade samspelet i dessa olika konstellationer i allmänhet ganskaväl: 56%, upplevde att lärande och kunskapsspridning kollegor emellan skedde iganska eller mycket stor utsträckning och 27% angav att så var fallet ibland. Härskiljde sig emellertid den administrativa personalens uppfattning från handläggare ochchefer. Nästan två tredjedelar, 63%, av både handläggarna och cheferna uppgav attlärande och kunskapsspridning skedde i ganska eller mycket stor utsträckning mot40% av den administrativa personalen. Att det inte bara var att ”hämta” information7 67% av tjänstemännen angav att arbetskamrater på samma nivå betydde mest för om de kunde göra ett braarbete, och 68% angav att det var arbetsledaren som betydde mest.70