Det flexibla arbetets villkor – om ... - Lunds universitet

Som redovisas ovan upplevde en stor andel av tjänstemännen att det var svårt att fåtag på kollegor inom myndigheten, och deltagandet i informella sociala aktivitetersåsom t ex gemensamma luncher och fikapauser var åtminstone för vissa grupperganska begränsat. I intervjuerna pekade handläggarna på flera aspekter som bidrog tillatt deras arbetssituation såg ut på det här sättet. Till att börja med tycktes långageografiska avstånd i kombination med balanserandet av arbete och privatliv medföraatt de inte var på kontoret så ofta som de själva kanske skulle önska. Att i storutsträckning sitta hemma och arbeta sades i intervjuerna bli ensamt och skapa avståndäven om det ansågs mycket effektivt. Detta i sin tur ledde i förlängningen till att deblev oengagerade, och som en av handläggarna uttryckte det, ”tappade kollen” på vadandra gjorde. På detta sätt gick de också miste om mycket av den informellakommunikation och ”informationsdelning” som ägde rum på kontoret. En annanaspekt i sammanhanget handlade om förhållandena på kontoret i Eskilstuna, som inteheller de upplevdes vara helt tillfredsställande; antingen var det för tomt och heltenkelt ingen där att prata med, eller så var tidsschemat för pressat för att ge utrymmeför samtal och diskussioner. De senare gällde de sk mötesdagarna, då alla befann sigpå kontoret. Även för detta hade handläggarna utarbetat en rad olika strategier somomfattade allt ifrån att skriva upp kollegors möten i sin egen kalender bara för att vetavar de höll hus till att samlas i vissa vagnar på tåget mellan Stockholm och Eskilstuna:Om man vill jobba på tåget till Eskilstuna kan man gå till vissa vagnar – vi sitter ide främsta vagnarna. Och sedan är det vissa tåg man åker med också. För det mestaarbetar jag på tåget, eller så sköter jag den sociala kontakten med arbetskamrater.Du löser ju mycket problem då. Och så försöker jag ordna arbetsluncher också. Detär jättebra. För det är svårt att träffa dem som arbetar på andra avdelningar, och vimåste ju ändå jobba ihop med en del.En annan handläggare berättade om hur hon medvetet valde kontorslandskap framföreget rum för att få bättre kontakt med sina kollegor:När vi gjorde en omorganisation för lite drygt ett år sedan valde jag medvetet attsätta mig i ett kontorslandskap. Så nu när jag är i Eskilstuna sitter jag i ettkontorslandskap, inte i ett eget rum. Jag fick ny chef och nya arbetskamrater menmina gamla arbetsuppgifter med mig, så jag kände ju ingen! Men nu känner jagalla. Det har fungerat jättebra.Ständigt lärandeSom framgått ovan fordrar tjänstemännens arbetsuppgifter att de löpande sätter sig in inya kunskapsområden och inhämtar information genom kontakt eller samverkan medandra. På motsvarande sätt som det så att säga fanns ett visst mått av interaktion ochsamspel inbyggt i själva utförandet av arbetet, fanns också ett ständigt närvarandemoment av lärande i arbetsutförandet. Detta berodde enligt de intervjuade handläggarnadels på arbetsuppgifternas karaktär, dels på att olika rutiner inommyndigheten fortlöpande ändrades. Det handlade också om att de ansvarade för ganskabreda kunskapsområden som fordrade en kontinuerlig bevakning och uppdatering för73