Det flexibla arbetets villkor – om ... - Lunds universitet

Det livslånga lärandet –emancipation eller profitLärande och kompetensutveckling har också kommit att bli en viktig konkurrensfaktori dagens arbetsliv. Den flexibilitet som fordras av individen både erbjuder och kräverfortlöpande kompetensutveckling, och förmåga att lära om och lära nytt tillskrivs storbetydelse för landets ekonomiska tillväxt (SOU, 1999:141). Rätt utformat antas arbetetfrämja både produktionssystemets och individens utveckling, och på detta sätt blirarbetet och dess utformning också en angelägenhet för samhället i stort. Rubenson(1996) menar att det ”livslånga lärandets” starka genomslag i dagens arbetsliv ochsamhällsdebatt i hög grad utgår från produktionsekonomiska överväganden. Livslångtlärande är liksom flexibelt arbete ett både svårfångat och mångtydligt begrepp. Delsför att det inrymmer en rad kontroversiella frågor och klassiska utbildningspolitiskamotsättningar, dels för att det inte säger något om vad det är som lärs. Lärande betyderinte med nödvändighet en utveckling av individens kompetens, kunskaper ellerpersonlighet, utan kan lika gärna innebära en anpassning till ogynnsamma förhållanden(Lennerlöf, 1986).När begreppet livslångt lärande introducerades av UNESCO i slutet av 1960-taletrepresenterade det framförallt ett bildningsideal med humanistiska förtecken. Visionenom livslångt lärande avsåg en fortgående, individuell bildningsprocess inriktad motfrigörelse och självförverkligande, och målet var ökad jämlikhet och social rättvisa.Från 1960-talets fokus på det formella utbildningssystemet, var det mot slutet av 1980-talet istället arbetslivet som uppmärksammades som en plats för lärande. Denursprungliga tanken bakom det livslånga lärandet transformerades samtidigt till enstrategi för ekonomisk och teknologisk utveckling, underbyggd bl a av argument frånhumankapitalteori och kvalifikationsforskning. Denna förändring är enligt Rubenson(1996) så djupgående att man kan tala om ett första och andra generationens tänkandeom livslångt lärande; den första generationen med en mer utopisk och idealistiskprägel och den senare med starka ekonomiska drag.I dagens arbetsliv kommer det senare, mer produktionsekonomiska synsättet tilluttryck såväl i olika statliga utredningar som inom forskningen. På forskningssidan ärdet särskilt framträdande vad gäller sk lärande organisationer, där lärandet tenderar attbetraktas som en aktivitet och resurs i organisationens intresse (Ohlsson, 2001;Coopey, 1996). Ännu tydligare är det i de närings- och samhällslivspolitiska policydokumenten.I bl a EU´s memorandum (2000) om livslångt lärande framhålls attindividens förmåga att ”lära sig att lära”, anpassa sig till förändringar och förståomfattande informationsflöden är centrala förutsättningar för en lyckad övergång tillvad som beskrivs som en kunskapsbaserad ekonomi. Det aktiva medborgarskapet ochindividens anställningsbarhet handlar inte enbart eller kanske ens främst ommänniskors livskvalitet och välbefinnande, utan framtonar snarare som en fråga omeffektivitet och ekonomi. Ett framträdande drag i den här typen av dokument är ocksåett påtagligt fokus på individens eget ansvar och självständighet. För att aktivt ochvaraktigt kunna delta i kunskapssamhället och på arbetsmarknaden fordras ettsjälvständigt agerande som kräver både sociala färdigheter, självförtroende ochförmåga att göra egna val.9