Det flexibla arbetets villkor – om ... - Lunds universitet

Instrumentaliserad socialitet och personliga relationerDet självständiga handlandet och frånvaron av det givna och en gång för allafastställda som präglar frilansarnas och tjänstemännens arbete får liksom tidigarebeskrivits konsekvenser även för de interaktionsmönster i vilka föreställningarvidmakthålls och utvecklas. För frilansarnas del förefaller det framförallt vara viktigapersoner i deras historia som hög grad präglat och än i dag präglar deras förställningarom frilansarbetet. Flera frilansare beskriver i e-postsvaren hur de i viss månfortfarande handlar i enlighet med de föreställningar som förmedlades via ellerskapades kring de personer som tidigt utgjorde deras förebilder, trots att vardagsverklighetenpå många punkter tvingat dem att revidera denna ursprungliga oftaromantiserade bild. Att enskilda personer eller myter på detta sätt kan påverka detdagliga arbetet så långt i efterhand handlar enligt Mead (1976) om att de så att sägainstitutionaliserats och utgör vad han kallar för postfigurativa inslag i verklighetsuppfattningen.Det finns också interaktionsmönster i resultaten som skulle kunna förstås som ettslags cofigurativa kulturformer, som handlar om att frilansarna söker sig till personer iomgivningen med motsvarande intressen eller livssituation (Mead, a.a.; Ziehe, 1989)En tendens i linje med detta är frilansarnas relation till ett fåtal arbetskamrater ellersamarbetspartners som ofta har en vänskapsliknande, djupare karaktär. Detta i sin turskulle kunna förstås som en form av kompensation, där den bristfälliga frekvensen ikommunikationen med andra frilansare så att säga uppvägs av signifikans, dvs av attrelationerna till ett fåtal är starkare och representerar betydelsefulla personer i derasliv.I allmänhet har frilansarna en ganska liten krets nära arbetskamrater och därutöverett mer omfattande perifert kontaktnät. Den dagliga och vardagliga kommunikationen iform av direkta ”face to face” samtal med andra frilansare är varken speciellt frekventeller omfattande. Istället har nya mönster och arenor för samspel upprättats i form av tex chatt-klubbar och alternativa samarbetsformer inom frilanskollektivet eller medegenföretagare inom andra yrkesgrupper. Intressant att notera här är att de som t exdelar lokaler med andra egenföretagare ofta påtalar att de saknar interaktion medkollegor inom den egna professionen. Detta indikerar att samspelet i sig inte ärtillräckligt utan att det är bekräftelse och feedback från den egna yrkesgruppen som ärbetydelsefull.Tjänstemännen å sin sida har en helt annan tillgång till en färdig sociala arena viamyndigheten. Men även de skapar egna plattformar för social interaktion. För derasdel tycks det framförallt handla om kommunikation och samspel av icke-instrumentelltslag som inte ryms inom ramen för arbetet, men som av olika skäl ändå upplevs varaviktig i arbetet. Skapande och upprätthållande av kontakter som tillhandahållerinformation av både formell och informell karaktär kan för deras del handla om alltifrån kollegiala arbetssamtal under tågresan mellan Stockholm och Eskilstuna tillnätverksluncher i de egna personliga kontaktnäten. Generellt utmärks tjänstemännenssamspelmönster av ganska hög intensitet både i frekvens och omfattning, och till130