Effektiv styrning? Om resultatstyrning och ... - Statskontoret

försök med programbudgetering. Detta tioåriga försök avbröts islutet av 70-talet. De efterföljande åren riktades i stället uppmärksamhetenpå myndigheternas planering, internbudgeteringoch ekonomiadministration. Under första hälften av 1980-taletväxte så en ny diskussion fram att regeringens styrning av denstatliga verksamheten behövde bli tydligare och mer effektiv.Det var två teman som präglade denna diskussion. Det ena var endiskussion i vad mån regeringen och riksdagen överhuvudtagetförmådde styra förvaltningen. Många betraktare hävdade att politikernastod inför ett styrbarhetsproblem. Förvaltningen hade blivitstor och komplex samtidigt som myndigheterna hade ett såstort kunskapsövertag att dess styrbarhet kunde sättas i fråga.Det andra temat gällde förutsättningarna för att finansiera denstatliga förvaltningen. Underskottet i statens budget uppgickunder några år på 1980-talet till mer än 10 procent av BNP.Frågan ställdes om det var möjligt att längre tillföra förvaltningenalltmer resurser. Det var dags att i stället effektivisera, omprioriteraeller ompröva statliga åtaganden som byggde på politiskabeslut med flera decennier på nacken och inte längre framstodsom ändamålsenliga. På så sätt skulle utrymme skapas för att finansieranya och mera angelägna åtaganden och få till stånd merav dynamik i den statliga verksamheten.Samtidigt fördes en diskussion om myndigheternas självständighetoch huruvida en hårdare styrning av myndigheterna var förenligmed regeringsformen. Regeringen klargjorde 1987 i dens.k. verksledningspropositionen att myndigheterna lyder underregeringen och att de enligt regeringsformen (11 kap. 7 §) bara”är tillförsäkrade en självständighet gentemot regeringen i ärendensom rör myndighetsutövning mot enskild eller mot kommuneller som rör tillämpning av lag”. Vad gäller all annan verksamhet– d.v.s. merparten av all statlig verksamhet – kan regeringenstyra myndigheterna ”precis så bestämt och i den omfattning somregeringen finner lämpligt i varje enskild situation”.I samma proposition behandlades också frågan om informellakontakter mellan regeringen eller Regeringskansliet och myndig-82