(Trolldrycken, Djävulselixiret, Djävulens elixir ... - gendep@nm.ru

Djäfwul+elixiret. Kapu$inermunken Medardu+ ’ e}erlämnade papper utgifna af E.T.A. Ho{mann.
Återkom#en ti\ klo#ret.
Det hade kommit ända därhän, aµ öfwera\t där jag
lät se mig på Rom+ gator, folk #annade oc i böjd oc
ödmjuk #ä\ning bådo om min wälsignelse. Det kunde
wäl wara aµ de #ränga botöfningar, hwarmed jag ännu
fortsaµe, wä%te uppseende, men säkert war aµ det
sä\samma oc underbara i min uppenbarelse snart må#e
bli ti\ en legend för de li]iga oc fanta#iska romarne,
oc aµ de, utan aµ jag anade det, gjorde mig ti\ hjälte i
någon from saga. O}a wä%te mig skygga su%ar oc det
ty#a mumlet af böner ur de djupa betraktelser, hwari
jag, liggande på altar#egen, war försjunken, oc jag
märkte då aµ andäktiga knäböjde omkring mig oc ty%te+
bönfa\a om mina förböner. Liksom i kapu$inerklo#ret
hörde jag bakom mig ropet: »Il santo!« — oc jag kände
i miµ brö# som smärtsamma dolk#ygn. Jag wi\e
lämna Rom, men huru förskrä%t blef jag ej, när priorn
i det klo#er, där jag uppehö\ mig, meddelade aµ påfwen
låtit befa\a mig ti\ @g. Dy#ra aningar aµ en ond
makt kanske på nyµ traktade aµ inwe%la mig i farliga
förhå\anden, uppdöko inom mig, eme\ertid faµade jag
mod oc gi% på be#ämd tid ti\ Vatikanen. Påfwen, en
#åtlig man, ännu i @n fu\a kra}, moµog mig @µande i
en rikt snidad län#ol. Twå underbart wa%ra, i andlig
dräkt klädda goûar rä%te honom i+waµen oc swalkade
rummet med ]äktor af hägerfjädrar, emedan dagen war
öfwermåµan het. Ödmjukt trädde jag fram ti\ honom
oc gjorde den ö]iga knäböjningen. Han betraktade mig
skarpt, men bli%en hade något godmodigt, oc i #ä\et
för det #ränga a\war, som annar+ låg lägradt öfwer
han+ ansikte, lifwade eµ mildt leende han+ drag. Han
frågade hwarifrån jag kommit oc hwad som fört mig
257