(Trolldrycken, Djävulselixiret, Djävulens elixir ... - gendep@nm.ru

Djäfwul+elixiret. Kapu$inermunken Medardu+ ’ e}erlämnade papper utgifna af E.T.A. Ho{mann.
der war nu medlerska me\an mig oc den rena själ, som
sku\e bli min. På grund af denna underräµelse själf
mildare oc wekare, ty%te jag mig nu för# helt för#å
Aurelia+ kärlek; som om hon warit eµ mig beskärmande
helgon, wågade jag knappa# widare lämna henne, oc
min dy#ra hemlighet blef, då den nu i%e längre trängde
@g på mig, eµ för mig själf outrannsakligt, af högre
makter be#ämdt öde.
Den af fur#en utsedda dagen för förmälningen war
inne. Aurelia wi\e wiga+ tidigt på morgonen framför
den heliga Rosalia+ altare i den närbelägna klo#erkyrkan.
Wakande oc för för#a gången på länge under innerlig
bön ti\bragte jag naµen. A%, jag förbländade
kände i%e aµ den bön, hwarmed jag sökte kra} ti\ synd,
war eµ helwetiskt broµ!
När Aurelia inträdde, kom hon hwitklädd oc smy%ad
med rosor emot mig med huldt oc änglalikt behag. Henne+
dräkt oc hårprydnad hade något ålderdomligt, en
dunkel erinran kom för mig, oc jag genombäfwade+ af
en ry+ning, då jag kom aµ tänka på den altarta]a,
framför hwilken wigseln sku\e äga rum. Ta]an fram-
#ä\er den heliga Rosalia+ martyrium, oc ju# så som
hon war Aurelia klädd. Det war swårt för mig aµ dölja
det hemska intry%, som denna om#ändighet gjorde på
mig. Aurelia rä%te mig handen med en bli%, hwarur en
himmel af kärlek oc salighet #rålade, jag try%te henne i
min famn, oc wid en kyß, fu\ af den rena#e hänry%ning,
förnam jag ånyo en tydlig känªa af aµ min själ
enda# genom Aurelia kunde rädda+. En fur#lig lakej
anmälde aµ han+ herrskap wore beredt aµ emoµaga oß.
Ha#igt drog Aurelia på @g handskarna, jag tog henne+
arm, då märkte henne+ kammarjungfru aµ håret kommit
i oordning oc sprang bort för aµ hämta hårnålar.
Wi wäntade wid dörren, oc uppehå\et ty%te+ oangenämt
beröra Aurelia. I samma ögonbli% upp#od eµ
208