(Trolldrycken, Djävulselixiret, Djävulens elixir ... - gendep@nm.ru

Djäfwul+elixiret. Kapu$inermunken Medardu+ ’ e}erlämnade papper utgifna af E.T.A. Ho{mann.
området från wårt, oc igenkänt er som den med honom
redan tidigare bekante kapu$inermunken Medardu+ från
klo#ret i B, som på resa ti\ Rom kommit ti\ den ort,
där han förut bodde. Ni befann er i eµ fu\komligt apatiskt
ti\#ånd. Ni gi%, om man ledde er, ni #annade om
man ªäppte er, ni saµe e\er lade er, om man gaf er den
riktningen. Mat oc dry% må#e man #oppa i er. Ni
kunde enda# ut#öta dofwa, obegripliga ljud, oc er bli%
ty%te+ sakna synkra}. Bel$ampo lämnade er i%e, utan
war er en trogen wårdare. E}er fyra we%or anfö\+ ni
af det förfärliga#e raseri, oc man nödgade+ aµ föra er
ti\ a]äg+na, för deµa ändamål afsedda rum. Ni liknade
eµ wildt djur — do%, jag wi\ ej för er närmare beskrifwa
eµ ti\#ånd, hwar+ minne kunde förekomma er plågsamt.
Fyra we%or e}eråt återwände plöt+ligt det apatiska
ti\#åndet, som öfwergi% i fu\#ändig katalepsi, ur
hwilken ni sedermer waknade fu\t botad.“
Scönfeld hade saµ @g ned under den andlige+ berättelse,
försjunken i djup e}ertanke #ödde han hufwudet i
handen. „Ja“, började han, „jag wet aµ jag under#undom
är en tokig narr, men lu}en i dårhuset, som har en
fördär]ig inwerkan på förnu}igt folk, har tydligen utöfwat
eµ godt in]ytande på mig. Jag börjar aµ själf resonera
öfwer miµ ti\#ånd, oc det är inget dåligt te%en.
Om jag öfwer hufwud taget enda# exi#erar genom miµ
själfmedwetande, så kommer det an på aµ deµa medwetande
afkläder den medwetne han+ narrkåpa, oc sedan
#år jag själf där som en solid gentleman. O Gud, är i%e
en genial frisör redan i @g själf en fu\färdig me+? —
Narraktighet skyddar för wansinne, oc jag kan försäkra
er, ärewördige herre, aµ jag wid nordwä# noga kan
skilja på eµ kyrktorn oc en lykt#olpe.“ — „Om det förhå\er
@g så“, sade jag, „så bewisa det genom aµ lugnt
beräµa sakerna+ förlopp, hur ni fann oc förde mig hit.“
— „Jag wi\ göra det“, genmälte Scönfeld, „fa#än den
219