(Trolldrycken, Djävulselixiret, Djävulens elixir ... - gendep@nm.ru

Djäfwul+elixiret. Kapu$inermunken Medardu+ ’ e}erlämnade papper utgifna af E.T.A. Ho{mann.
Målet för avstavningen är att få så välfyllda rader som möjligt. Detta uppnås därigenom,
att vi använder flera olika avstavningsregler och gör detta på två olika sätt:
ibland följer vid dem och ibland bryter vi emot dem, när detta är ändamålsenligt.
Avstavning får gärna ske mellan sammansättningsled, efter förstavelse och före ändelse
(även vissa utländska förstavelser och ändelser), böjningsändelser såväl som
avledningsändelser och oavsett om ändelsen börjar på självljudstecken eller medljudstecken.
Vissa ord avstavas ibland på detta vis, ibland på annat vis, så att ett
och samma ord kan avstavas på flera olika sätt.
Exempel: öfwer-swinnligare (öfver-svinnligare), lik-blekt (lik-blekt), ön-skade (önskade),
an-knöt (an-knöt), munk-arne+ (munk-arnes), af-#å (af-stå), predik-#olen
(predik-stolen), prunk-ande (prunk-ande), vä%-ande (väck-ande), widly}-iga
(vidlyft-iga), af-grunden (af-grunden), tyng-er (tyng-er), be-skrifwa (be-skrifva),
på-twinga (på-tvinga), för-aktlig (för-aktlig), in-trängt (in-trängt), aning-ar
(aning-ar), be-traktade (be-traktade), in-#u%na (in-stuckna), vin#-en (vinst-en),
säll-skapet (säll-skapet), fur#-en+ (furst-ens), an-ing (an-ing), fråg-or (fråg-or),
röst-er (röst-er), dom-aren (dom-aren), kor+form-igt (korsform-igt), högt]yg-ande
(högtflyg-ande), park-en (park-en), Medard-u+ (Medard-us), ög-on (ög-on), $ykliska
(cykli-ska), äµling-ar (ättling-ar), för-klarligt (för-klarligt), arm-ar (arm-ar),
be-ªöt (be-slöt), ha#-igt (hast-igt), för-swunnen (för-svunnen).
Den enkla regeln att föra ett ensamt medljudstecken till nästa rad tillämpas ibland,
varvid dock vissa ligaturer icke bryts utan behandlas som en bokstav. Detta gäller
t.ex. ligaturen # (st), som icke brytes utan än står som första tecken på nästa rad, än
som sista på föregående. Vi bryter ej heller sk (sk), när det egentligen borde vara
en ligatur, om än en sådan ligatur saknas i det använda typsnittet. Vissa ord avstavas
ibland på detta vis, ibland på tidigare beskrivet sätt, så att ett och samma ord
kan avstavas på mer än ett sätt.
Exempel: dy-#er (dy-ster), må-#e (må-ste), hi-#oria (hi-storia), klo-#er (klo-ster),
klo#-er (klost-er), po-#iljonen (po-stiljonen), kän-ªo#ämning (kän-slostämning),
nä-#an (nä-stan), jägmä-#aren (jägmä-staren), ly-#enhet (ly-stenhet), mön-#ren
(mön-stren), hemliga-#e (hemliga-ste), vi-#ade+ (vi-stades), fur-#en+ (fur-stens),
fur#-en+ (furst-ens), blom#-rande (blomst-rande), blom-#rande (blom-strande),
rö#-er (röst-er), re-#e (re-ste), grön-skade (grön-skade), mi-#e (mi-ste), åtmin-
#one (åtmin-stone), hvi-ska (hvi-ska), $ykli-ska (cykli-ska), @-#a (si-sta), ön-skade
(ön-skade), ma-skerade (ma-skerade; mask och maskerad skrivs på svenska med
långt s, på tyska skrives dock Ma+ke o.s.v. med runt +). Vissa ligaturer bryts
ibland, för att avstavning skall kunna ske: % (ck), } (ft), ] (fl), ê (ss; med två långa
s, varvid det första ändras till rundt s, när man bryter ligaturen för afstafning). Däremot
bryts aldrig ligaturerna # (st), ª (sl), @ (si), [ (fi), c (ch), ß (ß).
När f-ljudet stavas »fw« (fv), avstavas emellan f och w; som bekant är dubbelt w
(w) vanligare än enkelt v i fraktur, men motsvaras i antikvastil oftast av enkelt v.
Exempel: omswäf-wat (omsväf-vat), djäf-wul (djäf-vul), gref-wen (gref-ven),
bedöf-wande (bedöf-vande).
5