(Trolldrycken, Djävulselixiret, Djävulens elixir ... - gendep@nm.ru

Djäfwul+elixiret. Kapu$inermunken Medardu+ ’ e}erlämnade papper utgifna af E.T.A. Ho{mann.
om mig kände jag, trot+ den ti\wäxt i #yrka, som jag
ernåµ genom en o#ra{lig wandel oc ihå\ig bot, twifwel
om aµ kunna segra i en kamp, hwarti\ den mörka,
ry+liga makt, hwar+ inwerkan jag bloµ a\tför o}a försport,
måhända owäntadt kunde uppegga mig. — Aµ återse
Aurelia! — Kanske i den fu\a utwe%lingen af henne+
skönhet oc behag! — Kunde jag uthärda deµa utan
aµ öfwermanna+ af den onde ande, som wäl ännu wid
helwete+lågor kokade miµ blod, så aµ det sjudande oc
jäsande #römmade genom mina ådror! — Hur o}a såg
jag i%e Aurelia+ ge#alt, men hur o}a wä%te+ o%så ej
därwid känªor inom mig, hwilka+ syndighet jag insåg
oc förintade med min wiljekra}! Enda# i medwetandet
om det, hwarur min skarpa#e själ[akµagelse framgi%,
oc i denna wanmakt+känªa, som bjöd mig aµ undwika
denna kamp, menade jag mig kunna ªuta ti\ äktheten af
min bot, oc en trö# war öfwertygelsen aµ åtmin#one
högmodet+ helwetiska ande, förmätenheten aµ upptaga
#riden med onda makter, hade öfwergifwit mig.
Snart war jag i berg+trakten, oc en morgon upp#eg
ur dimman i en framförliggande dal tinnarne af eµ
ªoµ, som jag kände igen, när jag kom närmare. Jag
war på baron von F:+ god+. Parkanläggningarne hade
förwildat+, gångarne wäxt igen oc betä%t+ af ogrä+; på
den förr så wa%ra grä+maµan framför ªoµet betade boskap
— ªoµ+fön#ren woro ti\ en del sönderªagna —
uppgången förfa\en. Ingen mänsklig warelse fann+ aµ
se. — Stel oc #um #od jag i den hemska en+ligheten.
Eµ sakta #önande trängde fram ti\ mig från en ännu
tämligen wäl bibehå\en berså, oc jag blef warse en i+grå
gubbe, som saµ i bersån oc i%e synte+ ge akt på
mig, fa# jag war honom nära nog. När jag kommit ännu
närmare, urskilde jag orden: „Döda — döda äro a\a,
som warit mig kära! — A%, Aurelia! Aurelia — o%så
du! — den @#a! — Död för denna wärlden!“
275