(Trolldrycken, Djävulselixiret, Djävulens elixir ... - gendep@nm.ru

Djäfwul+elixiret. Kapu$inermunken Medardu+ ’ e}erlämnade papper utgifna af E.T.A. Ho{mann.
afbrutet af gråt oc sny}ningar. Abbediûan waknade ur
@n swimning oc sade i en hjärtskärande ton af djup oc
wåldsam smärta: „Aurelia! — miµ barn! — min fromma
doµer! — ewige Gud — är det diµ rådªut!“ En med
madraûer oc tä%en betä%t bår blef inburen. När man
upply}e Aurelia, su%ade hon djupt oc ªog upp ögonen.
Målaren #od bakom oc lade @n hand på henne+ hufwud.
Han liknade eµ helgon, oc a\a, ti\ oc med abbediûan,
synte+ gripna af wördnad. Jag knäböjde täµ wid
@dan af båren. Aurelia+ bli% fö\ på mig, då grep mig
djup smärta öfwer den heliga+ biµra martyrium. I%e
eµ ord mäktig, ut#öµe jag enda# eµ dämpadt skri. Då
talade Aurelia mildt oc ty#: „Hwarför klagar du öfwer
henne, som af himlen+ ewiga makt hö\+ wärdig aµ skilja+
från jorden i en #und, då hon inseµ det jordiska+ intighet,
då hon fy\de+ af en oändlig längtan e}er glädjen+
oc saligheten+ rike?“ Jag hade re# mig upp oc
gåµ täµ inti\ båren. „Aurelia, heliga jungfru“, sade jag.
„Sänk enda# eµ ögonbli% din bli% från dina höga regioner,
elje# må#e jag förgå+ i de förtärande twifwel, som
sönderªita miµ inner#a. — Aurelia, föraktar du den
broµ+ling, som likt den onde själf ingripit i diµ lif? —
A%, swårt har han må# böta därför — men han wet
a\tför wäl aµ a\ bot i%e kan minska han+ synder+
måµ. — Aurelia, förlåter du mig i döden?“ — Som berörd
af änglawingar, log Aurelia oc ªöt ögonen. — „O,
wärlden+ frälsare — heliga jungfru — jag får bli qwar,
utan trö# öfwerlämnad åt förtwi]an. O, räddning —
räddning från fördärf oc helwete!“ Så bad jag innerligt,
då öppnade Aurelia ögonen ännu en gång oc sade:
„Medardu+ — du har gifwit e}er för onda makter, men
förblef jag då själf ren från synd, när jag i min broµ+liga
kärlek hoppade+ winna jordisk ly%a? I den ewige+
rådªut woro wi be#ämda aµ sona wåra förfäder+ broµ
oc så förenade+ wi af eµ kärlek+band, som intet har ge-
300