(Trolldrycken, Djävulselixiret, Djävulens elixir ... - gendep@nm.ru

Djäfwul+elixiret. Kapu$inermunken Medardu+ ’ e}erlämnade papper utgifna af E.T.A. Ho{mann.
söner, oc ju# emedan tiden för det fysiska riddarskapet
skjutit åt @dan det psykiska, kunde det, då det gä\de aµ
bewisa @n ärfda adel, wara betänkligare aµ här#amma
från en Leibnitz än från Amadi+ af Ga\ien e\er en af
de urgamla riddarne af det runda bordet. I @n en gång
be#ämda riktning skrider tidsandan framåt, oc den andryga
adeln+ #ä\ning försämra+ märkbart. För den
sku\ är wäl deµa taktlösa, af erkännande oc widrig nedlåtenhet
blandade beteende mot de i wärld oc #at mäktiga
borgerliga elementen fo#er af en dunkel, försagd
känªa, i det adeln anar aµ i den wise+ ögon denna föråldrade
grannlåt från en längesedan förswunnen tid faller
bort oc friµ yppar en löjlig nakenhet. Himmelen
ware ta%, många adliga, män som qwinnor, för#å denna
tiden+ ande oc i härlig ]ykt swinga de @g upp ti\
den höjd, som kon# oc wetenskap bjuda; deûa bli den där
gamla demonen+ sanna beswärjare.“
Li]äkaren+ tal hade fört mig in på eµ för mig främmande
gebit. Aldrig hade det fa\it mig in aµ re]ektera
öfwer adeln oc deß förhå\ande ti\ borgaren. Werkligen,
läkaren kunde ej ana aµ jag fordom hört ti\ den andra
klaûen af dem, hwilka enligt han+ på#ående i%e trä{a+
af adeln+ högfärd. War då i%e jag den högtaktade oc
wördade biktfadern i de förnäm#a adliga hemmen i B?
Nu för#od jag, hur jag själf spunnit widare miµ öde+
tråd, i det min adel upp#åµ ur namnet Kwie$ziszewo,
som jag kommit aµ nämna för den gamla hofdamen, oc
som ingaf fur#en tanken aµ förmäla mig med Aurelia.
Fur#innan hade kommit ti\baka. Jag skyndade ti\
Aurelia. Hon moµog mig med jungfrulig blyghet; jag
ªöt henne i mina armar oc trodde i deµa ögonbli% aµ
hon kunde bli min hu#ru. Aurelia war ännu mera wek
oc hängifwen än annar+. Henne+ ögon #odo fu\a af
tårar, oc hon talade med en wemodigt bedjande ton likt
eµ barn, som gjort sura miner, men hwar+ wrede för-
191