(Trolldrycken, Djävulselixiret, Djävulens elixir ... - gendep@nm.ru

Djäfwul+elixiret. Kapu$inermunken Medardu+ ’ e}erlämnade papper utgifna af E.T.A. Ho{mann.
I färgrika #rålar bröt morgonljuset in genom de
brokiga fön#ren, en lekbroder sopade gångarne. I%e
långt från @doporten, hwarigenom jag inträdt, #od
eµ altare, inwigt åt den heliga Rosalia, där hö\ jag
en kort bön oc gi% sedan ti\ en bikt#ol, där jag såg
en munk. Hjälp, heliga himmel! — Det war Medardu+!
Utan a\t twifwel — en högre makt sade mig det.
Då grep+ jag af en wansinnig ånge# oc kärlek, men
jag kände aµ enda# #åndaktigt mod kunde rädda mig.
För honom själf biktade jag min syndiga kärlek, ja, ännu
mera. Ewige Gud! I deµa ögonbli% synte+ det
mig som om jag redan o}a i trö#lö+ förtwi]an förbannat
de heliga band, som bundo min älskade, oc o%
så deµa biktade jag. »Dig själf, Medardu+, dig själf är
det som jag älskar så outsägligt.« Deµa war de @#a
ord, som jag kunde uµala, men nu ]öt kyrkan+ lindrande
trö# som himmelsk balsam från munken+ läppar,
oc denne ty%te+ mig ej mera wara Medardu+. Strax
därpå tog mig en gammal, ärewördig pilgrim på @na
armar oc bar mig långsamt genom kyrkan+ gångar ut
ti\ hufwudportalen. Han talade heliga oc härliga
ord, men jag insomnade som eµ barn, waggadt af milda
oc ljufwa toner. Jag förlorade medwetandet.
När jag waknade, låg jag påklädd på so{an i miµ
rum. „Ta% ware Gud oc helgonen, krisen är öfwer,
oc hon hämtar @g“, ropade en rö#. Det war läkaren,
som sade deûa ord ti\ min fader. Man omtalade för
mig aµ man på morgonen funnit mig #el oc i eµ
död+liknande ti\#ånd oc fruktat för eµ nervªag. Du
ser, kära, fromma moder, aµ min bikt ho+ munken
Medardu+ enda# warit en li]ig dröm under miµ öf-
201