(Trolldrycken, Djävulselixiret, Djävulens elixir ... - gendep@nm.ru

Djäfwul+elixiret. Kapu$inermunken Medardu+ ’ e}erlämnade papper utgifna af E.T.A. Ho{mann.
förut hade jag kommit aµ tänka på aµ det wäl bland
Eufemia+ papper må#e hiµa+ något, som tydde på Wiktorin+
uppträdande som munk på ªoµet. Stödjande mig
härpå, wi\e jag på något säµ föregifwa eµ sammanträffande
med Viktorin, ja, ti\ oc med med den Medardu+,
för hwilken man hö\ mig; beräµa som e}er hörsägner
om äfwentyret på ªoµet, som [% eµ så ry+ligt ªut,
oc på oskyldigt säµ där in]ika min likhet med deûa båda.
Den min#a om#ändighet må#e noggrant öfwerwäga+;
jag beªöt därför aµ skri}ligen uppsäµa den roman,
som sku\e rädda mig. Man bewiljade mig de skrifmaterial,
som jag begärde för aµ skri}ligen redogöra för några
förtegna om#ändigheter i min lefnad. Med an#rängning
arbetade jag långt in på naµen. Under skrifningen
upphetsade+ min fantasi, a\t formade @g ti\ en afrundad
diktning, oc längre oc längre utspann @g den wäf
af lögner, hwarmed jag hoppade+ för domaren dölja sanningen.
Tornuret i borgen hade ªagit tolf, när jag åter ty#
oc a]ägset förnam samma kna%ande, som under gårdagen
gjort mig så för#örd. Jag wi\e i%e akta därpå, men
a\t högre klappade det med taktmäûiga ªag, oc därwid
började det ånyo aµ deßeme\an jämra @g oc skraµa.
Hårdt ªående i bordet, ropade jag öfwerljudt: „Sti\a
därnere!“ Oc jag trodde mig därigenom inge mig mod
gent emot den fasa, som bemäktigade @g mig; men då
skraµade det gä\t oc skärande genom hwalfwen oc
#ammade: „Bro-o-der lil-le, bro-o-der li-le, jag wi-wi\
opp ti-ti\ dig, lå+ … opp … lå+ … opp! — Nu började
det täµ bredwid mig aµ skafwa, skrapa oc raßla i golfwet,
oc a\tjämt skraµade det oc qwed; #arkare oc #arkare
blef bu\ret, raßlandet oc skrapandet — deßeme\an
hörde+ dånande brak som af fa\et af tunga maûor. Jag
#od upp, med lampan i handen. Då rörde det @g under
min fot, jag #eg åt @dan oc såg aµ på det #ä\e jag
166