(Trolldrycken, Djävulselixiret, Djävulens elixir ... - gendep@nm.ru

Djäfwul+elixiret. Kapu$inermunken Medardu+ ’ e}erlämnade papper utgifna af E.T.A. Ho{mann.
Do%, hur sku\e det wara om ni nu ry%te er lö+ från
a\t det, som här hotar ert lugn, oc lämnade orten? E}
er hwad som skeµ, kan likwäl i%e er wi#else här göra er
godt.“ När domaren sade deµa, ty%te jag aµ a\a mörka
skuggor, som try%ande lägrat @g öfwer mig, weko undan.
Jag hade återwunnit miµ lif, oc glödande sjöd
lu#en ti\ lifwet ånyo i ådror oc nerwer. Aurelia! på
henne tänkte jag åter, oc nu sku\e jag bort från henne!
Djupt su%ande infö\ jag: „Oc lämna henne?“ Domaren
betraktade mig med den #ör#a häpnad oc sade sedan ha-
#igt: „A%, nu tror jag mig se klart. Gifwe himlen, herr
Leonard, aµ mina oly%liga aningar ej gå i fu\bordan!“
— A\t kände jag nu helt annorlunda. Ångern war @n
ko+, oc det kunde wäl wara en broµ+lig frä%het, aµ jag
med hy%ladt lugn frågade domaren: „Oc ni hå\er mig
likwäl för skyldig?“ — „Ti\åt mig, min herre“, genmälde
domaren a\warligt, „aµ jag behå\er min öfwertygelse
för mig själf, då den likwäl enda# #öder @g på en känªa.
På bä#a säµ har det blifwit utrönt aµ ni i%e kan wara
munken Medardu+, emedan denne Medardu+ be[nner
@g här oc blifwit igenkänd af pater Cyri\u+, som lät
narra @g af er likhet med honom. Munken förnekar för
öfrigt i%e aµ han är denne kapu$iner. Härmed har a\t
skeµ, som ske kunde, för aµ rena er från hwarje mißtanke,
oc deßmer må#e jag tro aµ ni känner er fri från
hwarje skuld.“
En räµ+tjänare bortka\ade i deµa ögonbli% domaren,
oc så afbröt+ eµ samtal, som hö\ på aµ bli pinsamt för
mig.
Jag gi% ti\ min bo#ad oc fann a\t i samma ordning,
som jag lämnat det. Mina papper hade man tagit
i beªag, de lågo nu förseglade på miµ skrifbord, enda#
Viktorin+ portfölj, Eufemia+ ring oc kapu$inerrepet saknade
jag; mina förmodanden i fängelset woro a\tså riktiga.
Det dröjde i%e länge, innan en fur#lig lakej anlän-
174