(Trolldrycken, Djävulselixiret, Djävulens elixir ... - gendep@nm.ru

Djäfwul+elixiret. Kapu$inermunken Medardu+ ’ e}erlämnade papper utgifna af E.T.A. Ho{mann.
ti\, så aµ miµ brevir fö\ ti\ golfwet. Jag böjde mig
ned för aµ ly}a upp det, men i eµ plöt+ligt swindelanfa\
sku\e jag #örtat ned från min #ol, om i%e Leonard
gripit tag i oc fa#hå\it mig. „Hwad är det, Medardu+“,
sade priorn ty#, „du är faµad af en sä\sam rörelse,
mot#å den ondskefu\e [ende, som ansäµer dig!“ Genom
en wåldsam an#rängning återwann jag min faµning,
ªog upp ögonen oc såg Aurelia knäböja framför högaltaret.
O, himmelen+ herre, i skönhet oc behag #rålade
hon mer än någonsin! Hon war brudklädd — a%, som på
den öde+digra dag, då hon sku\e bli min. Rosor oc
blommande myrten i det med kon# ]ätade håret. Ögonbli%et+
andakt oc högtidlighet hade gifwit henne+ kinder
en högre färg, oc i den mot himlen höjda bli%en låg uttry%et
för en himmelsk ly%salighet. Hwad woro de ögonbli%,
då jag för#a gången såg Aurelia wid fur#en+ hof,
mot deµa återseende! Mera rasande än någonsin förr lågade
kärlek+elden oc det wilda begäret upp inom mig —
„O, Gud — o, a\a helgon! låt mig i%e bli wansinnig,
bloµ i%e wansinnig — rädda mig, rädda mig från denna
helwetet+ pina. Låt mig bara i%e bli wansinnig — ty då
må#e jag utföra det förskrä%liga oc pri+ge min själ åt
ewig fördömelse!“ Så bad jag inwärte+, ty jag kände
hur den onde anden mer oc mer wi\e ta wäldet öfwer
mig. Det förekom mig som om Aurelia hade del i den
synd, som jag ensam begi%, som om det lö}e, hon war i
begrepp aµ a]ägga, i henne+ tankar be#od i en högtidlig
ed aµ inför Herren+ altare bli min. I henne såg jag i%e
Kri#i brud utan den lö}e+brytande munken+ broµ+liga
hu#ru. Aµ med rasande begär omfamna henne oc sedan
gifwa henne döden, oemot#åndligt faµade mig denna
tanke. Wärre oc wärre ansaµe mig den onde anden —
redan wi\e jag ropa: „Hå\, förblindade dårar! I%e den
från @nnliga begär rena jungfrun, utan en munk+ brud
wiljen I upphöja ti\ himlen+!“ — Jag wi\e rusa ned
297