(Trolldrycken, Djävulselixiret, Djävulens elixir ... - gendep@nm.ru

Djäfwul+elixiret. Kapu$inermunken Medardu+ ’ e}erlämnade papper utgifna af E.T.A. Ho{mann.
ibland nunnorna oc ry%a henne ti\ mig, jag trefwade i
min kåpa oc sökte e}er knifwen, då war redan $eremonien
så långt framskriden aµ Aurelia begynte uµala löfte+orden.
När jag hörde henne+ rö#, war det som om
månen+ milda glan+ brutit fram me\an swarta, #ormjagade
moln. Det blef lju# inom mig, oc jag igenkände
den onde ande, som jag nu med a\ kra} gjorde mot-
#ånd. Hwarje ord af Aurelia gaf mig ny #yrka, oc
snart war jag segrare i den heta #riden. Flyktade woro
de swarta tankarna på broµet, a\a intry% af jordisk lu#.
Aurelia war himlen+ fromma brud, hwilken+ förbön
kunde rädda mig från smälek oc fördärf. Henne+ lö}e
war min trö# oc förhoppning, oc himlen blef klar öfwer
mig. Leonard, som jag nu för# kom aµ ge akt på,
synte+ ha bemärkt min inwärte+ förändring, ty han sade
med mild rö#: „Du har kufwat [enden, min son! Det
war wäl den @#a af de swåra pröfningar, som en ewig
makt pålagt dig!“
Lö}et war uµaladt; under en wäxelsång, som klari+sernunnorna
upp#ämde, sku\e nu Aurelia ikläda+ nunnedräkten.
Redan hade man loûat rosorna oc myrten ur
henne+ hår, redan #od man i begrepp aµ afklippa de
nedfa\na lo%arne, när larm upp#od i kyrkan — jag såg
hur människor trängde+ åt @dan oc ka#ade+ omku\; tumultet
kom a\t närmare. — Med wilda åtbörder oc rasande
oc hemsk uppsyn, trängde @g en halfnaken människa
(trasor af en kapu$inerkåpa hängde på han+ kropp)
fram genom folkmaûan, med @na knytnäfwar ku\ka#ande
a\t omkring @g. Jag kände igen min ry+lige dubbelgångare,
men i samma ögonbli%, då jag, anande det förskrä%liga,
wi\e springa ned oc ka#a mig i han+ wäg,
hade det wansinniga widundret hoppat öfwer den afskrankning,
som inneªöt högaltaret. Skrikande skingrade+
nunnorna, abbediûan hö\ Aurelia hårdt omfamnad.
„Ha ha ha!“ gnißlade den wanweµige med gä\ rö#,
298