(Trolldrycken, Djävulselixiret, Djävulens elixir ... - gendep@nm.ru

Djäfwul+elixiret. Kapu$inermunken Medardu+ ’ e}erlämnade papper utgifna af E.T.A. Ho{mann.
Botgöringen.
En mild wärme #römmade genom mig. Jag kände
hur det arbetade oc kiµlade i mina ådror, oc denna
känªa förwandlade+ i tankar, likwäl war miµ jag som
klufwet i hundratal+ smådelar. Hwarje del hade @n egen
känªighet oc lif+förnimmelse, oc hufwudet hade ingen
makt öfwer lemmarne, som likt otrogna vasa\er i%e wille
samla @g under deß herrawälde. Nu började tankarne
i de enskilda delarne aµ tumla om som lysande punkter i
a\t ha#igare rörelse, så aµ de bildade en eldring, som
blef trängre i samma mån, som ha#igheten ti\wäxte, oc
ªutligen ty%te+ de bli ti\ eµ enda #i\a#ående eldklot.
Rödglänsande #rålar bröto fram därur oc rörde @g i en
färgrik lek af lågor. „Det är mina lemmar, som röra @g,
nu waknar jag!“ Tydligt tänkte jag deµa, men i samma
ögonbli% genomfor mig en hä}ig smärtförnimmelse, oc
klara klo%toner trängde ti\ miµ öra. „Fly, längre, än
längre!“ ropade jag högt oc wi\e ha#igt resa mig upp,
men fö\ kra}lö+ ti\baka. Nu för# förmådde jag öppna
ögonen.
Klo%tonerna fortforo, — jag trodde mig ännu wara i
skogen, men hur förwånad blef jag ej, när jag [% syn på
föremålen omkring mig oc då jag betraktade mig själf.
I en kapu$iner+ orden+dräkt låg jag ut#rä%t i eµ högt
oc enkelt rum på en wäl#oppad madraß. Eµ par rör#olar,
eµ litet bord oc en @mpel säng woro de enda föremål,
som funno+ i rummet. Jag [% klart för mig aµ
miµ medwet+lösa ti\#ånd warat en längre tid, oc aµ
jag därunder på något säµ blifwit förd ti\ eµ klo#er,
som upptager sjuklingar. Jag kände mig my%et maµ,
men för öfrigt utan smärtor. Jag hade enda# legat några
minuter, sedan jag kommit ti\ medwetande, då jag
hörde #eg, som ty%te+ närma @g i en lång korridor.
212