(Trolldrycken, Djävulselixiret, Djävulens elixir ... - gendep@nm.ru

Djäfwul+elixiret. Kapu$inermunken Medardu+ ’ e}erlämnade papper utgifna af E.T.A. Ho{mann.
råµ, oc ty#nade. Wår mor war redan då my%et
sjuklig, hon hemsökte+ o}a af fruktan+wärda krampanfa\,
som öfwergingo i en död+liknande dwala. Wi,
jag oc Hermogene+, blefwo då ledda bort. Jag upphörde
ej aµ klaga, men Hermogene+ sade do}: „Djäfwulen
har gjort det.“ På deµa säµ waknade i miµ
barn+liga @nne tanken aµ mor hade gemenskap med
eµ elakt oc fult spöke, ty på annat säµ kunde jag i%e
före#ä\a mig djäfwulen, emedan jag då war obekant
med kyrkan+ läror. En dag blef jag lämnad ensam, jag
kände mig hemsk ti\ mod+ oc kunde i%e ]y för skrä%,
då jag märkte aµ jag ju# befann mig i blåa kabineµet,
där mor e}er Hermogene+' på#ående brukade tala
med djäfwulen. Dörren öppnade+, oc mor kom in a\dele+
likblek oc #ä\de @g framför den tomma wäggen.
Hon ropade med dämpad oc klagande #ämma:
„Fran$e+$o, Fran$e+$o!“ Då praßlade oc rörde det
@g bakom wäggen, den delade @g, oc en bild i
kropp+#orlek af en skön man, klädd i en egendomlig
violeµ mantel, blef synlig. Ge#alten oc mannen+ anlete
gjorde på mig eµ obeskri]igt intry%, jag jublade
af glädje; oc mor, som nu [% se mig, ropade hä}ig:
„Hwad har du här aµ göra Aurelia? Hwem har fört
dig hit?“ — Min mor, annar+ så mild oc god, war
wredare än jag någonsin seµ henne. Jag trodde, aµ
jag war skulden därti\. „A%“, #ammade jag gråtande,
„de ha lämnat mig här, jag wi\e ju inte #anna.“
När jag märkte aµ bilden förswunnit, ropade jag:
„A% den wa%ra ta]an, hwad war det för en wa%er
ta]a!“ Mor ly}e upp mig, kyßte oc smekte mig oc
sade: „Du är miµ kära, goda barn, men den bilden får
195