(Trolldrycken, Djävulselixiret, Djävulens elixir ... - gendep@nm.ru

Djäfwul+elixiret. Kapu$inermunken Medardu+ ’ e}erlämnade papper utgifna af E.T.A. Ho{mann.
de miµ hjärta. Ja, Aurelia+ död war miµ helgande ti\
den kärlek, om hwilken Aurelia talat, som tronar ofwan
#järnorna, oc intet har gemensamt med det timliga.
Denna tanke ly}e mig öfwer miµ jordiska jag, oc så
blefwo i själfwa werket för mig deûa dagar i $i+ter$ienserklo#ret
de saliga#e i min lefnad.
E}er bisäµningen, som ägde rum följande morgon,
ärnade Leonard återwända ti\ #aden med bröderna;
när a}åget sku\e begynna, lät abbediûan ka\a mig ti\
@g. Jag fann henne ensam i rummet; hon war my%et
rörd oc tårarne #römmade ur henne+ ögon. „Jag wet
a\t — a\t, min son Medardu+! Ja, åter ka\ar jag dig
så, ty du har be#åµ de pröfningar, som öfwergåµ dig,
du oly%lige oc beklagan+wärde! A%, Medardu+, enda#
hon, hon, som inför Gud+ tron må bli wår förespråkerska,
är ren från synd. Stod jag i%e själf wid afgrunden+
brant, då jag uppfy\d af tankar på jordisk lu# wi\e låta
sälja mig åt mördaren? — Oc do% — min son Medardu+!
— i min ensamma $e\ har jag gråtit syndiga tårar
wid tanken på din fader! — Min son Medardu+, gå nu!
Miµ twifwel oc min tanke aµ jag måhända af egen
försky\an i dig uppfo#rat en syndig broµ+ling, har förswunnit
ur min själ.“
Leonard, som helt säkert för abbediûan afªöjat a\t,
som hiµi\+ förblifwit henne obekant om min lefnad, wisade
genom @µ uppförande aµ han förlåtit mig oc hem-
#ä\t mig åt den hög#e+ dom. Den gamla klo#erordningen
war @g lik, oc som fordom intog jag nu min
plat+ i bröderna+ led. En dag sade Leonard ti\ mig:
„Broder Medardu+, jag tänker pålägga dig ännu en botöfning.“
Jag frågade ödmjukt hwari denna sku\e be#å.
„Du ska\“, genmälte priorn, „noggrant uppte%na din
lefnad+hi#oria. Du får i%e utelämna någon wiktigare
ti\dragelse, i%e en+ någon af de mera obetydliga oc i
synnerhet i%e något af hwad som wederfor+ dig under
305