(Trolldrycken, Djävulselixiret, Djävulens elixir ... - gendep@nm.ru

Djäfwul+elixiret. Kapu$inermunken Medardu+ ’ e}erlämnade papper utgifna af E.T.A. Ho{mann.
gång“, fö\ jag den galne Scönfeld i talet, „än en gång
må#e jag be er aµ låta bli deµa wanweµiga ªadder, om
ni kan det, oc säga mig hur ni kommit hit oc hwad ni
wet om mig oc den dräkt, jag bär.“ Wid deûa ord grep
jag honom wid båda händerna oc try%te honom ned på
en #ol. Han såg ut aµ tänka e}er, i det han ªog ned
ögonen oc djupt drog e}er andan. — „Twå gånger, twå
gånger“, började han med ty#, maµ #ämma, „har jag
räddat ert lif, det war ju jag, som war er behjälplig
på ]ykt från handel+#aden, oc det war återigen jag som
förde er hit.“ — „Men wid Gud oc a\a helgon, hwar
fann ni mig?“ — Deµa ropade jag med hög rö#, i det
jag ªäppte honom; do%, ögonbli%ligen sprang han upp
oc skrek med gni#rande ögon: „Ah ha, broder Medardu+,
hade jag i%e, liten oc swag som jag är, ªäpat bort
dig, då du med kroûade lemmar låg på hjulet … “ Jag
bäfwade, som förintad sjönk jag ned på #olen, dörren
öppnade+, oc den andlige, som sköµe mig, kom in.
„Hur kommer ni hit? Hwem har ti\åtit er aµ beträda
deµa rum?“ for han ut mot Bel$ampo. Då #örtade tårarna
ur han+ ögon, oc han sade med bedjande rö#: „A%,
min ärewördige herre, jag kunde i%e mot#å min lu# aµ
tala med en wän, som jag räddat ur omedelbar
död+fara!“ Jag bemannade mig. „Säg mig, käre broder“,
sade jag ti\ den andlige, „har werkligen denne man
fört mig hit?“ — Han #ammade något. — „Jag wet nu
hwar jag be[nner mig“, fortfor jag, „jag kan giûa aµ
jag warit i det förskrä%liga#e ti\#ånd, som kan tänka+,
men ni ser nu aµ jag är fu\komligt frisk, oc nu kan jag
wäl få weta a\t, som man wäl afsiktligt ti\+ nu må#
förtiga, emedan man ansåg mig för känªig.“ — „Så är
det werkligen“, sade den andlige, denne man förde er ti\
wår an#alt, det kan wäl wara för en tre, twå oc en half
månader sedan. Som han beräµat, har han funnit er
som död i skogen, som fyra mil härifrån skiljer det ***ska
218