(Trolldrycken, Djävulselixiret, Djävulens elixir ... - gendep@nm.ru
(Trolldrycken, Djävulselixiret, Djävulens elixir ... - gendep@nm.ru
(Trolldrycken, Djävulselixiret, Djävulens elixir ... - gendep@nm.ru
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Djäfwul+<strong>elixir</strong>et. Kapu$inermunken Medardu+ ’ e}erlämnade papper utgifna af E.T.A. Ho{mann.<br />
nes det självklart, att s skall vara <strong>ru</strong>nda + i alla dessa ord, nämligen om man avstavar<br />
dem plöt+-lig, brott+-lig, ne+-lig, barn+-lig, fäng+-la, kän+-la och räd+-la.<br />
Emellertid är detta i själva verket inte fullt så självklart, eftersom samtida avstavningsregler<br />
inte alltid har varit i kraft och inte heller är skapade med tanke på frakturstilen.<br />
För övrigt avstavar vi hellre med hänsyn till ordets uppbyggnad (mer om<br />
det nedan). Vi har letat efter dessa ord i några böcker med frakturtryck, och därvid<br />
funnit bl.a. följande.<br />
»Nytt Ryskt och Svenskt handlexikon« av J. Cornet (Leipzig 1912) stavar dessa<br />
ord ängªig, plötªig, broµªig, ne+lig (men nesa), barnªig, fängsla, känsla och<br />
rädsla. Med den s-skrivningen bör de avstavas äng-ªig, plöt-ªig, broµ-ªig, ne+lig<br />
(men ne-sa), barn-ªig, fäng-sla, kän-sla och räd-sla.<br />
»Latinskt lexicon« (Stockholm/Lund 1871) och »Svensk-Latinsk Ordbok« (Stockholm/Lund<br />
1876) av Christian Cavallin stavar äng+lig, plöt+lig, broµ+lig, ne+lig<br />
(men nesa) och barn+lig med <strong>ru</strong>nt + till skillnad ifrån det långa s i ängªig och<br />
barnªig hos Cornet. Följer vi den cavallinska ordbokens skrivsätt skall dessa ord<br />
alltså avstavas äng+-lig, barn+-lig och inte äng-ªig, barn-ªig. Även Cavallin har<br />
dock fängsla (men fäng+lig), känsla och rädªa.<br />
»Lärobok i fransyska språket« av J.U. Grönlund (Stockholm 1861) stavar broµ+lig<br />
med <strong>ru</strong>nt + (lektion 69) till skillnad mot broµªig med långt s hos Cornet. Av detta<br />
skrivsätt följer avstavningen broµ+-lig. I lektion 65 förekommer vidare ordet kän-<br />
ªolö+het, vilket för ordet känªa implicerar avstavningen kän-ªa.<br />
»Församlingsskolans läsebok« av A. O. Bersell, S. P. A. Lindahl och W. Ljung<br />
(Rock Island, Illinois 1890) har plöt+lig och räd+la med <strong>ru</strong>nt + till skillnad ifrån<br />
plötªig och rädªa med långt s i Cornets fickordbok och rädªa med långt s hos Cavallin.,<br />
så att dessa ord med detta skrivsätt bör avstavas räd+-la och plöt+-lig.<br />
Visserligen kan man misstänka, att s-skrivningen i den i Leipzig utgivna »Nytt<br />
Ryskt och Svenskt handlexikon« kan vara påverkad av tyska sättares s-skrivningsvanor,<br />
men likväl torde ovanstående genomgång antyda ett vacklande b<strong>ru</strong>k för sskrivningen<br />
i vissa ord i svenskt frakturtryck. Som ofta är det därför inte fråga om<br />
rätt eller fel, när man väljer det ena eller det andra skrivsättet (i synnerhet som det<br />
nog aldrig har formulerats några svenska regler för detta), utan det mer eller mindre<br />
lämpliga. Läsaren torde kunna räkna med, att vi i »Djäfvuls<strong>elixir</strong>et« kommer<br />
att ändra en del skrivningar fler gånger efter hand, som vi blir bättre upplysta i<br />
denna sak.<br />
I frakturstilen är det regel snarare än undantag att man ersätter vissa bokstavsföljder<br />
med ligaturer, d.v.s. flera till ett tecken förenade bokstäfver. Sådana förekommer<br />
även i antikvastil, t.ex. av ff, fi, fl och ffl, men skillnaden blir tydligare i frakturstil<br />
och underlåtenhet att använda ligaturer straffar sig med en fulare skriftbild.<br />
Emellertid måste särskild hänsyn visas ligaturerna vid avstavningen.<br />
Det har ovan framgått att frakturstilens särdrag gör det nödvändigt att avstava för<br />
hand och inte förlita sig på ordbehandlarens inbyggda, självverkande radslutsavstavning.<br />
Vi har därför avstavat för hand efter följande linjer.<br />
4