(Trolldrycken, Djävulselixiret, Djävulens elixir ... - gendep@nm.ru

Djäfwul+elixiret. Kapu$inermunken Medardu+ ’ e}erlämnade papper utgifna af E.T.A. Ho{mann.
brun kåpa. Men när jag började rådgöra med mig själf,
war det som om mina hemliga#e tankar trädde ut ur
miµ inre oc förkropp+ligade @g i eµ wäsen, som, fa#
hemskt nog, war miµ eget jag. Deµa andra jag hade en
ry+lig kra} oc ªungade mig ned, när ur den swarta
klippan i den djupa kly}an prinseûan Snöhwit uppenbarade
@g i de skummande waµenhwir]arne. Prinseûan
tog mig på @na armar oc twäµade mina sår, så aµ jag
i%e längre kände någon smärta. Nu hade jag wiûerligen
blifwit munk, men mina tankar+ jag war mig öfwermäktigt
oc dref mig ti\ aµ mörda prinseûan, som räddat
mig oc som jag älskade, oc deßlike+ henne+ broder.
Nu ka#ade man mig i fängelse, men ni wet själf, helige
Antoniu+, hur jag, sedan jag dru%it mig rusig af er förbannade
dry%, förde+ bort genom lu}en. Den gröne
skog+kungen tog emot mig ogä#wänligt, fa# han såg aµ
jag war fur#e; mina tankar+ jag besökte honom, förehö\
mig åtski\iga hemska saker, oc wi\e bli ti\samman+
med mig, emedan wi do% ti\hopa begåµ wåra dåd. Så
skedde äfwen, men när wi lupo därifrån, enär man wi\e
hal+hugga oß, delade wi oß återigen. När det löjliga jaget
eme\ertid ewigt oc a\tjämt wi\e nära+ af mina
tankar, ªog jag omku\ oc pryglade det ordentligt oc
tog ifrån det ro%en.« — Så ti\ wida war den oly%lige+
tal någorlunda begripligt, men därpå förlorade han @g i
det wär#a wanweµ oc tomt tokprat. En timme senare,
då det ringde ti\ morgonmäûan, for han upp med eµ
hemskt oc skärande skri oc sjönk, som det ty%te+, död
ti\baka. Jag lät föra honom ti\ likboden oc han sku\e
begrafwa+ i wår trädgård i wigd jord. Men du kan före#ä\a
dig wår häpnad oc förskrä%else, då liket, när wi
wi\e bära ut det oc lägga det i ki#an, war spårlö# förswunnet.
A\a e}erforskningar woro förgäfwe+, oc jag
må#e uppge tanken på aµ få en noggrannare oc begripligare
före#ä\ning om det gåtfu\a sammanhanget i de
290