(Trolldrycken, Djävulselixiret, Djävulens elixir ... - gendep@nm.ru

Djäfwul+elixiret. Kapu$inermunken Medardu+ ’ e}erlämnade papper utgifna af E.T.A. Ho{mann.
jag återfåµ min andliga friskhet, kände jag mig do% som
försänkt i eµ känªolö# ti\#ånd, som lade öfwer hwarje
bild i miµ inre eµ dy#ert ]or, så aµ a\t ty%te+ mig
färglö#, gråµ i gråµ. Jag #irrade framför mig för aµ
upptä%a en ort, där jag kunde tigga mig mat oc naµqwarter,
oc war fu\ af glädje, när andäktiga fy\de min
tiggarsä% oc ]aska, oc upprepade i gengäld mekaniskt
mina böner. Andligen war jag nedsjunken ti\ en wanlig,
#upid tiggarmunk. På så säµ kom jag ªutligen ti\ det
#ora kapu$inerklo#er, som, omgifwet af ekonomibyggnader,
ligger där en#aka få timmar+ wäg från Rom. Där
war man pliktig aµ upptaga en orden+broder, oc jag
tänkte hwila ut i a\ maklighet. Jag föregaf aµ jag, sedan
det klo#er i Tyskland, jag ti\hört, blifwit upphäfdt,
företagit en pilgrim+färd oc nu önskade inträde i eµ annat
klo#er af min orden. Man förplägade mig rikligen
med den wänlighet, som är karakteri#isk för italienska
munkar, oc priorn förklarade, aµ, om ej eµ lö}e
twunge mig aµ färda+ widare, kunde jag i egenskap af
främling #anna i klo#ret så länge som det paûade mig
själf. Det war tiden för vesper, munkarne gingo ti\ korbönen,
oc jag inträdde i kyrkan. Skeppet+ djärfwa oc
härliga byggnad försaµe mig i en i%e ringa förundran,
men min ti\ jorden böjda själ kunde i%e ly}a @g uppåt
som fordomdag+, då jag eµ knappa# uppwaknadt barn
skådade »den heliga linden+« kyrka. Sedan jag förräµat
min bön wid högaltaret, skred jag genom @doskeppen, i
det jag betraktade altarta]orna, som e}er wanligheten
fram#ä\de de helgon+ martyrier, åt hwilka de woro inwigda.
Slutligen kom jag in i eµ @dokape\, hwar+ altare
magiskt bely#e+ af de genom de brokiga fön#erglasen
infa\ande sol#rålaren. Jag wi\e betrakta målningen
oc #eg upp för altar#egen. — Den heliga Rosalia —
den öde+digra altarta]an i miµ klo#er. — A%! — Jag
såg Aurelia! Min hela lefnad — mina mißräkningar —
225