(Trolldrycken, Djävulselixiret, Djävulens elixir ... - gendep@nm.ru

Djäfwul+elixiret. Kapu$inermunken Medardu+ ’ e}erlämnade papper utgifna af E.T.A. Ho{mann.
„wi\ ni ta prinseûan ifrån mig! — Ha ha ha! — Prinseûan
är min söta li\a brud, min brud!“ — Oc med
deûa ord grep han tag i Aurelia oc #öµe knifwen, som
han hade i @n ly}ade hand, ända ti\ fä#et i henne+
brö#, så aµ en #röm af blod sprutade fram. „Hurra, —
hurra, nu har jag min li\a brud, nu har jag wunnit
prinseûan!“ Så skrek den rasande, oc genom ga\erdörren
bakom högaltaret sprang han ut i klo#ergångarna.
Fu\a af fasa jämrade @g nunnorna. „Mord — mord
wid Herren+ altare!“ skrek folket, #ormande fram mot
högaltaret. „Besäµ utgångarne i klo#ret, så aµ mördaren
i%e kommer undan!“ ropade Leonard med hög rö# oc
folket #örtade ut, oc de munkar, som hade kra}er
därti\, grepo #ängerna med de te%en, som buro+ i pro-
$eûionen, oc nu #odo i eµ hörn, oc saµe e}er odjuret
genom klo#ergångarne. A\t deµa war eµ ögonbli%+
werk; #rax därpå knäböjde jag bredwid Aurelia, nunnorna
hade, så godt de kunde, förbundit såret med hwita dukar
oc bi#odo nu den i wanmakt fa\na abbediûan.
Bredwid mig sade en #ark rö#: „Sancta Rosalia, ora pro nobis“,
— oc a\a, som #annat qwar i kyrkan ropade: „Eµ
mirakel, eµ mirakel, ja, hon är en martyr. — Sancta Rosalia,
ora pro nobis.“ Jag såg upp. — Den gamle målaren
#od wid min @da, men a\warlig oc mild, som han uppenbarat
@g i fängelset. — Ingen jordisk sorg öfwer Aurelia+
död, ingen fasa öfwer målaren+ uppenbarelse kunde
gripa mig, ty i min själ grydde en aning aµ nu sku\e
de gåtfu\a knutar lösa+, som hemlighet+fu\a makter
knutit samman.
„Mirakel, mirakel“, skrek folket a\t fortfarande. „Ser
ni den gamle mannen i den violeµa manteln? — han
har #igit ned ur ta]an öfwer högaltaret — jag har seµ
det — jag o%så, jag o%så“ — ropade om hwarandra ]era
rö#er, oc nu ka#ade @g a\a på knä, oc det förwirrade
tumultet upphörde oc gi% öfwer i eµ mummel af böner,
299