(Trolldrycken, Djävulselixiret, Djävulens elixir ... - gendep@nm.ru

Djäfwul+elixiret. Kapu$inermunken Medardu+ ’ e}erlämnade papper utgifna af E.T.A. Ho{mann.
do} bu\er på gatan, råa rö#er skreko om hwarandra,
oc man kunde höra det dånande raßlet af eµ tungt,
långsamt ru\ande fordon. Jag skyndade ti\ fön#ret!
Ju# framför palatset #od en af en bödel körd kärra, på
hwilken munken saµ baklänge+ oc framför honom en kapu$iner,
som högt oc ifrigt bad med honom. Han war
wan#ä\d af död+ånge#en+ blekhet oc eµ #ubbigt skägg,
likwäl kunde jag igenkänna dragen af min grä+lige dubbelgångare.
När wagnen, för eµ ögonbli% hejdad af den
påträngande folkmaûan, ru\ade widare, såg han upp ti\
mig med en #el, hemsk bli% i de gni#rande ögonen oc
skraµade oc tjöt: „Brudgum, brudgum! … kom … kom
upp på ta-taket … där sko-skola wi broµa+ med hwarandra,
oc den som #öter ner den andre är kung oc får
dri%a blod!“ Jag skrek ti\: „Afskywärda människa …
hwad wi\ du … hwad wi\ du mig?“ Aurelia omfamnade
mig oc wi\e med wåld ry%a bort mig från fön#ret, i
det hon utropade: „För Gud+ oc den heliga jungfrun+
sku\, de föra Medardu+, min broder+ mördare ti\ döden
… Leonard … Leonard!“ Då waknade inom mig helwete+andarne
oc rasade med den makt, som är dem förlänad
öfwer broµ+liga oc fördömda syndare. Med wildt
raseri grep jag tag i Aurelia, så aµ hon for ti\samman+:
„Ha, ha, ha … tokiga, dåraktiga qwinna det är
jag, din älskare oc brudgum, som är Medardu+ … är
din broder+ mördare … du, munken+ brud wi\ ka\a
ned fördärf öfwer din brudgum? Hå, hå, jag är kung …
jag dri%er diµ blod!“ Jag rö% ut mordknifwen — jag
#öµe e}er Aurelia, som jag lät fa\a i golfwet — en
#röm af blod ]öt öfwer min hand. Jag #örtade utför
trappan oc genom folket bort ti\ wagnen, rö% ned
munken oc ka#ade honom på marken, då blef jag själf
gripen, rasande #öµe jag omkring mig med knifwen —
jag blef fri — jag sprang undan, — man trängde åter in
på mig, jag kände mig såra+ af eµ #ygn i @dan, men
209