(Trolldrycken, Djävulselixiret, Djävulens elixir ... - gendep@nm.ru

Djäfwul+elixiret. Kapu$inermunken Medardu+ ’ e}erlämnade papper utgifna af E.T.A. Ho{mann.
domliga tro\makt. Nu gör det mig ondt aµ jag i%e
för dig liksom i en helig bikt öppnade hela miµ hjärta,
då du kom aµ tala om min oly%lige broder oc min
far, som grämelsen dödade, oc uppräµade mig i min
trö#lösa sorg. Do%, nu för# får jag kra} aµ för dig
yppa den dy#ra hemlighet, som låg gömd i djupet af
miµ brö#. Det är liksom om en ond oc hemsk makt
på bedrägligt säµ föregy%lade mig miµ lif+ hög#a
ly%a i form af en fasawä%ande skrä%bild. Det war
som om jag ªungade+ hit oc dit på eµ böljande haf i
fara kanske aµ utan räddning gå förlorad. Do% liksom
genom eµ underwerk bi#od mig himmelen i samma
ögonbli%, jag war nära aµ bli outsägligt oly%lig.
För aµ säga a\t, må#e jag gå ti\baka ti\ min tidiga
barndom, ty redan då lade+ inom mig eµ frö, som sedermera
fördär]igt spirade upp. Jag war enda# tre
e\er fyra år gammal, när jag en gång i wåren+ sköna-
#e tid lekte med Hermogene+ i ªoµ+trädgården. Wi
plo%ade a\ehanda blommor, oc Hermogene+, som annar+
i%e hade någon lu# därti\, ]ätade kransar åt
mig oc smy%ade mig därmed. „Nu skola wi gå ti\
mor“, sade jag, då han a\dele+ öfwerhöljt mig med
blommor, men Hermogene+ sprang ha#igt upp oc ropade
med wild rö#: „Låt oß #anna här liten, mor är i
blåa kabineµet oc talar med djäfwulen!“ Jag för#od
i%e a\+ hwad han wi\e säga, men blef likwäl #el af
skrä% oc började aµ gråta helt jämmerligt. „Dumma
sy#er, hwad tjuter du för?“ ropade Hermogene+,
„mor talar a\a dagar med djäfwulen, oc han gör
henne ingenting.“ Jag war rädd för Hermogene+,
emedan han #irrade så mörkt framför @g oc talade så
194