(Trolldrycken, Djävulselixiret, Djävulens elixir ... - gendep@nm.ru

Djäfwul+elixiret. Kapu$inermunken Medardu+ ’ e}erlämnade papper utgifna af E.T.A. Ho{mann.
ning, ännu war det mörkt, men ªutligen bröto några
maµa #rimmor af dag+ljuset in i det låga, knappt sex
fot höga hwalf, dit man nu, som jag ti\ min fasa warseblef,
fört mig från miµ förra fängelse. Jag kände tör#
oc grep e}er waµenkruset, som #od bredwid mig, fuktigt
oc ka\t krälade något öfwer min hand, oc jag såg
en uppblå#, otä% padda tungt hoppa därifrån. Fu\ af
afsky oc ä%el, lät jag kruset #å. „Aurelia“, #önade jag i
känªan af det outsägliga elände, som brutit in öfwer
mig. „Oc därför a\t deµa eländiga nekande oc ljugande
inför räµa! — A\t skenhelighet oc djäfwulska hy%lareknep!
— Enda# för aµ ännu under några timmar få
lefwa eµ sönderªitet oc qwalfu\t lif? Hwad wi\ du,
dåre? Äga Aurelia, som enda# kan bli din genom eµ oerhördt
broµ? Ty kunde du o%så genom lögner förmå hela
wärlden aµ tro på din oskuld, hon sku\e a\tid i dig se
Hermogene+ skändlige mördare oc af hjärtat afsky dig.
Eländige, wanweµige dåre, hwar äro nu dina högt]ygande
planer oc tron på den öfwernaturliga makt, hwarmed
du menade aµ e}er diµ godty%e kunna #yra ödet
själ}. Du förmår i%e aµ döda den mask, som med lif+farliga
beµ gnager på din märg; ne+ligt ska\ du gå under
i trö#lö+ jämmer, äfwen om räµwisan+ arm skonar
dig.“ Sålunda högljudt klagande, ka#ade jag mig ned på
halmen oc kände på samma gång eµ try%, som ty%te+
härröra @g från eµ hårdt föremål i min wä#[%a. Jag
kände e}er oc drog fram en liten knif. Under den tid,
jag war i fängelse, hade jag aldrig burit någon knif på
mig, det må#e a\tså wara densamma, som min spöklika
afbild rä%t mig. Mödosamt re#e jag mig upp oc hö\
knifwen i det nu #arkare inbrytande dag+ljuset. Jag gaf
akt på det blänkande @lfwerska}et. Outforskliga öde! Det
war den knif, hwarmed jag mördat Hermogene+, oc
som jag saknat sedan några we%or ti\baka. Men inom
mig såg jag nu plöt+ligt underbart lysande trö# oc
168