(Trolldrycken, Djävulselixiret, Djävulens elixir ... - gendep@nm.ru

Djäfwul+elixiret. Kapu$inermunken Medardu+ ’ e}erlämnade papper utgifna af E.T.A. Ho{mann.
för gubben+ föµer. „Jag går in i klo#erkape\et“, sade
han med högtidlig #ämma oc gi% därifrån. Jag återwann
faµningen, skyndade e}er honom, han saµ i bikt-
#olen oc omedelbart gjorde jag hwad anden oemot-
#åndligt dref mig ti\; jag biktade a\t — a\t!
Förskrä%lig war den botgöring, som priorn ålade mig.
Ut#öµ från kyrkan, som en spetelsk förjagad från bröderna+
sammankom#er, låg jag i klo#ret+ grafhwalf, lifnärande
mig med smaklösa, i waµen kokta örter oc gißlande
mig med marterwerktyg, som den @nnrika#e grymhet
uppfunnit, oc enda# höjande min rö# ti\ själfanklagelser,
ti\ förkroûad bön om räddning från det helwete,
hwar+ lågor redan ªogo upp omkring mig. Men när
blodet #römmade ur hundratal+ sår oc smärtan brann
som #ygn af hundratal+ gi}iga skorpioner, när naturen
ªutligen gaf wika oc jag som eµ wanmäktigt barn sjönk
i sömnen+ skyddande armar, då upp#ego förhatliga
drömbilder oc beredde mig nya död+qwal. Fasan+fu\t
tog hela min lefnad ge#alt. Jag såg Eufemia, hur hon
nalkade+ mig i @n yppiga skönhet, oc skrek öfwerljudt:
„Fördömda hwad wi\ du mig, i mig har helwetet ingen
del!“ Då ªog hon ti\baka @n klädnad, oc fördömelsen+
fasa grep mig. Henne+ kropp war intorkad ti\ eµ benrangel,
men i skeleµet ªingrade @g otaliga ormar om
hwarandra oc #rä%te emot mig @na hufwuden med de
glödande tungorna. „Låt mig wara, dina ormar #inga
min sårade barm … de wilja göda @g af miµ hjärteblod
… men då dör jag … då dör jag … döden ry%er mig
undan din hämnd.“ Så skrek jag, men då tjöt ge#alten:
„Mina ormar kunna nära @g af diµ hjärteblod, men
deµa utgör i%e diµ qwal — din pina bor inom dig oc
dödar dig ej, ty du lefwer i den. Diµ qwal är tanken på
dina broµ, oc den är ewig!“ — Den blödande Hermogene+
wisade @g, men för honom ]ydde Eufemia, oc han
swäfwade förbi, pekande på @µ som eµ kor+ formade sår
227