(Trolldrycken, Djävulselixiret, Djävulens elixir ... - gendep@nm.ru

Djäfwul+elixiret. Kapu$inermunken Medardu+ ’ e}erlämnade papper utgifna af E.T.A. Ho{mann.
„Oc en ka#anjebrun ro% af [na#e tyg“, infö\ jag,
„prydligt broderadt linne — en enkel guldring på [ngret.“
— „Riktigt“, sade Leonard med förwåning, „men
huru kan du … “ — A%, det war ju den dräkt, jag bar
på den öde+digra brö\op+dagen! Dubbelgångaren #od
för mina ögon. Nej, det war i%e wansinnet+ wäsenlöse
djäfwul, som sprungit bakom mig, som likt eµ glupande
rofdjur hoppat upp på mina skuldror; det war den ]yende,
wansinnige munken, som förföljt mig oc då jag ªutligen
fa\it i wanmakt, tagit mina kläder oc ka#at öfwer
mig kåpan. Det war han, som legat wid klo#erporten,
på eµ fasawä%ande säµ min egen afbild!
Jag bad priorn aµ fortfara med @n beräµelse, emedan
en aning om sanningen upp#eg inom mig om a\t det
underbara oc hemlighet+fu\a, som wederfarit+ mig.
„Det dröjde i%e länge“, fortsaµe priorn, „förr än ho+
mannen de tydliga#e oc otwifwelaktiga#e spår af wansinne
röjde @g, oc oaktadt, som sagt, han+ anlet+drag på
det hög#a liknade dina, oaktadt han fortfor aµ ropa:
„Jag är Medardu+, den förlupne munken, ho+ er wi\
jag göra bot“, woro wi snart a\a öfwertygade om aµ
det war en [x ide ho+ främlingen aµ anse @g för dig.
Wi läto honom anlägga kapu$inerdräkt oc förde honom
ti\ kyrkan, han må#e företaga de wanliga andakt+öfningarne,
oc hur my%et han än bemödade @g om aµ
riktigt utföra dem, märkte wi snart aµ han aldrig kunde
ha warit i klo#er. Nu må#e den tanken upp#å ho+ mig:
hur wore det om han wore den ur residenset förrymde
munken, e\er om denne munk wore grefwe Viktorin?
Den hi#oria, som den wansinnige för# uppdukat för jägmä#aren,
kände jag ti\, eme\ertid fann jag aµ a\a om-
#ändigheter, fyndet oc utdri%andet af djäfwul+dry%en,
synen i fängelset, korteligen hela uppehå\et i klo#ret kunde
wara fo#er af en sjuk fantasi, upp#ående genom en
sä\sam psykisk inwerkan af din individualitet. Märkwär-
288