(Trolldrycken, Djävulselixiret, Djävulens elixir ... - gendep@nm.ru

Djäfwul+elixiret. Kapu$inermunken Medardu+ ’ e}erlämnade papper utgifna af E.T.A. Ho{mann.
ti\ aµ #orma klo#ret. Då be#eg Leonard predik#olen,
oc e}er några kra}iga ord om helgedomar+ wanhelgande,
sade han folket aµ mördaren ingalunda warit en
munk utan en wansinnig, som åtnjutit skötsel i klo#ret
oc som han, i tanke aµ han warit död, låtit i orden+dräkt
inlägga i likrummet, men som waknat ur @n skendöd
oc rymt. Om han ännu wore i klo#ret, sku\e de
trä{ade anordningarne göra det omöjligt för honom aµ
komma undan. Folket lugnade @g oc fordrade bloµ aµ
Aurelia i%e sku\e föra+ ti\ klo#ret genom kor+gången,
utan öfwer gården i högtidlig pro$eûion. Deµa skedde.
De skrämda nunnorna upply}e båren, som man hade
bekransat med rosor. O%så Aurelia war liksom förut
prydd med rosor oc myrten. Täµ bakom båren, öfwer
hwilken fyra nunnor hö\o en baldakin, gi% abbediûan,
#ödd af twå nunnor, de öfriga följde ti\samman+ med
klariûernunnorna, sedan kommo de olika orden+bröderna,
e}er dem anªöt @g folket, oc så rörde @g tågen fram
genom kyrkan. Den sy#er, som spelade orgeln, måµe ha
begeµ @g upp i sångkoret, ty så snart tåget hunnit ti\
kyrkan+ midt, tonade högtidligt oc dämpadt orgelbruset
ned från läktaren. Men se, då re#e @g Aurelia långsamt
upp oc ly}e bedjande @na händer mot himlen, oc återigen
fö\ folket på knä oc ropade: „Sancta Rosalia, ora pro
nobis.“ Så blef då det ti\ sanning, som jag, då jag för#a
gången såg Aurelia, i satanisk förbländning oc broµ+ligt
hy%leri förebådat.
Då nunnorna saµ ned båren i salen i klo#ret+ boµenwåning,
oc bröder oc sy#rar bedjande i en kret+ omgåfwo
densamma, sjönk Aurelia med en djup su% ti\baka i
abbediûan+ armar, som knäböjde bredwid henne. — Hon
war död! — Folket wek i%e från klo#erporten, oc när
klo%orna förkunnade den fromma jungfrun+ jordiska undergång,
utbröto a\a i sny}ningar oc jämmerrop.
Många a]ade lö}et aµ #anna i byn ti\ Aurelia+ be-
302