(Trolldrycken, Djävulselixiret, Djävulens elixir ... - gendep@nm.ru

Djäfwul+elixiret. Kapu$inermunken Medardu+ ’ e}erlämnade papper utgifna af E.T.A. Ho{mann.
lade handen på miµ brö#. Fur#en fortfor: „jag wet aµ
ni älskat Aurelia sedan det ögonbli%, då hon för för#a
gången inträdde i denna sal med fur#innan. Hon beswarar
er kärlek oc därti\ med en eld, som jag i%e ti\trodde
den milda Aurelia. Hon lefwer enda# genom er, fur#innan
har beräµat mig a\t. Tror ni om jag säger, aµ
Aurelia e}er er häktning öfwerlämnade @g åt en förtwi]an,
som lade henne på sjukbädden — oc bragte henne
i död+fara? Aurelia ansåg er då som @n broder+ mördare,
hwilket gör henne+ smärta än oförklarligare. Redan
då war ni älskad. Nå, herr Leonard e\er he\re Herr
von Kr$szinski, ty ni är af adel, jag wi\ på eµ säµ, som
ska\ syna+ er angenämt, binda er wid hofwet. Ni äktar
Aurelia. Inom få dagar [ra ni trolofningen, oc jag
ska\ själf åtaga mig aµ företräda bruden+ fader.“ Jag
#od #um, sönderªiten af #ridiga känªor. „Adjö herr
Leonard“, ropade fur#en oc a]äg+nade @g wänligt
winkande ur rummet.
Aurelia — min hu#ru! Hu#ru ti\ en broµ+lig munk!
Nej, det kunna ej dunkla makter ärna, hwad än må blifwa
den arma+ öde! Besegrande a\t som re#e @g däremot,
qwar#od den tanken inom mig. Jag kände aµ eµ
beªut omedelbart må#e faµa+, men jag sökte förgäfwe+
eµ medel aµ utan smärta bli skild från Aurelia. Tanken
aµ i%e mer återse henne förefö\ mig outhärdlig, men aµ
hon sku\e bli min hu#ru uppfy\de mig med en för mig
själf oförklarlig afsky. Jag kände inom mig en tydlig aning
aµ, om den broµ+lige munken wågade #ä\a @g för
Herren+ altare för aµ där drifwa en broµ+lig lek med
@na heliga lö}en, sku\e den främmande målaren uppenbara
@g, men i%e mildt trö#ande som i fängelset, utan
liksom wid Fran$e+$o+ wigselakt fruktan+wärdt @ande
hämnd oc undergång, sku\e han komma oc #örta mig i
namnlö+ skam oc timligt oc ewigt fördärf. Men därpå
hörde jag otydligt en rö# inom mig: „oc likwäl må#e
186