(Trolldrycken, Djävulselixiret, Djävulens elixir ... - gendep@nm.ru

Djäfwul+elixiret. Kapu$inermunken Medardu+ ’ e}erlämnade papper utgifna af E.T.A. Ho{mann.
inträda. Domaren frågade: „Känner ni denne man?“ —
„Nej, jag har aldrig seµ honom.“
Då såg Cyri\u+ på mig med #el bli%, sedan gi% han
mig närmare, ªog ti\samman+ händerna oc ropade
högt, under det aµ tårarna #römmade ur han+ ögon:
„Medardu+, broder Medardu+! — För Kri#i sku\, må#e
jag åter[nna dig sådan, sedan du begåµ eµ djäfwulskt
broµ! Broder Medardu+, gå in i dig själf, bekänn oc
ångra … Gud+ långmodighet är oändlig!“ Domaren
synte+ mißnöjd med Cyri\u+' tal oc afbröt honom med
frågan: „Igenkänner ni i denne man munken Medardu+
från kapu$inerklo#ret i B.?“
„Wid min salighet“, genmälte Cyri\u+, „kan jag i%e
tro annat, än aµ denne man, om han o%så nu bär
wärld+lig dräkt, är samme Medardu+, som i min åsyn
war novi+ oc inwigde+ i kapu$inerklo#ret i B. Medardu+
hade likwäl eµ rödt te%en i kor+form på wän#ra @dan
af halsen, oc om denne man …“
„Ni märker“, sade domaren, wändande @g ti\ mig, „aµ
man hå\er er för aµ wara kapu$inermunken Medardu+
från klo#ret i B., oc aµ man besky\t samme Medardu+
för en swår förbrytelse. Är ni i%e denne munk, blir det er
läµ aµ bewisa deµa, enär denne Medardu+ har eµ egendomligt
märke på halsen, som ni ej kan ha, om era uppgi}er
är riktiga. Bloµa er hal+!“
„Det är onödigt“, swarade jag med faµning, eµ egendomligt
öde ty%+ ha gifwit mig den me# ªående likhet
med den mig a\dele+ obekante munken Medardu+, ty
jag har ti\ oc med deµa röda kor+ på wän#ra @dan af
halsen.“
Så war det o%så, ty det sår på halsen, som abbediûan+
juwelkor+ ti\fogat mig, hade e}erlämnat eµ kor+formigt
ärr, som tiden i%e kunde utplåna. — „Bloµa halsen!“
återtog domaren. Jag gjorde så, oc Cyri\u+ utropade:
„Heliga Gud+ moder, där är ju det röda kor+te%net!
162