(Trolldrycken, Djävulselixiret, Djävulens elixir ... - gendep@nm.ru

Djäfwul+elixiret. Kapu$inermunken Medardu+ ’ e}erlämnade papper utgifna af E.T.A. Ho{mann.
la så länge om saker, som sannolikt wä%a smärtsamma
minnen ur det för]utna. Ni kan ju så småningom af er
wän få weta a\t, ty om ni o%så frisk lämnar denna an-
#alt, så ska\ wäl eder wän fortfarande åtfölja er. Deßutom
har ni“ (han wände @g ti\ Scönfeld) „eµ säµ aµ
föredraga, som a\t för li]igt åskådliggör era ämnen. I
Tyskland må#e man anse er för tokig, oc ti\ oc med
ho+ oß sku\e ni gä\a som en bra Bu{one. Ni kan göra
er ly%a på en komisk teater.“ Scönfeld #irrade med
uppspärrade ögon på den andlige, sedan #ä\de han @g
på tåspetsarne, ªog ti\samman+ händerna öfwer hufwudet
oc ropade på italienska: „O ande, o öde, du har talat
genom denne ärewördige herre+ mun! … Bel$ampo …
Bel$ampo … sålunda sku\e du lära känna din sanna kallelse
… det är afgjordt!“ Därmed sprang han på dörren.
Morgonen därpå kom han re+färdig in ti\ mig. „Käre
broder Medardu+, numera är du fu\#ändigt frisk oc
behöfwer i%e längre min hjälp, jag drager bort dit, min
inre ka\else för mig … Lef wäl! … Ti\åt do% aµ jag
för @#a gången på dig utöfwar min kon#, som nu förefa\er
mig som eµ uselt handwerk!“ Han tog fram knif,
sax oc kam oc gjorde under tusen grimaser min tonsur
oc miµ skägg i ordning. Oaktadt den trohet, han wisat
mig, förefö\ mig mannen hemsk, oc jag war glad aµ
han skilde+ från mig. Med #ärkande medi$in hade läkaren
tämligen åter#ä\t mig; min hy hade blifwit friskare,
oc genom promenader återwann jag e}er hand mina
kra}er. Jag war säker på aµ jag kunde tåla wid en resa
ti\ fot+ oc lämna eµ hu+, som wäl är nyµigt för den
själ+sjuke, men må#e wara ry+ligt oc hemskt för den friske.
Man hade troµ det wara min afsikt aµ företaga en
pilgrim+färd ti\ Rom, oc jag beªutade mig för aµ
werkligen göra deµa oc wandrade sålunda på den wäg,
som anwisade+ mig som ledande ti\ deµa mål. Oaktadt
224