(Trolldrycken, Djävulselixiret, Djävulens elixir ... - gendep@nm.ru

Djäfwul+elixiret. Kapu$inermunken Medardu+ ’ e}erlämnade papper utgifna af E.T.A. Ho{mann.
böra tiga, oc en hwar som seµ Medardu+ fann naturligtwi+
aµ han+ anlet+drag fu\komligt liknade grefwe
Viktorin+, enär de ju woro söner af samme fader. Li]äkaren
war öfwertygad aµ saken må#e förhå\a @g på detta
säµ oc sade ti\ fur#en: »Nådig herre, wi kunna wara
glada aµ wara af med de båda obehagliga sä\arne oc
låta saken #anna wid den för#a resultatlösa undersökningen.«
Denna mening biträdde fur#en af hela @µ
hjärta, ty han kände hur han af den dubble Medardu+
blifwit förledd från det ena mißtaget ti\ det andra.
»Saken kommer aµ förbli hemlighet+fu\,« sade fur#en,
»wi wilja i%e längre söka ly}a den ªöja, som eµ underbart
öde medlidsamt ka#at däröfwer. Enda# Aurelia
…« …“ — „Aurelia“, afbröt jag priorn med hä}ighet,
„för Gud+ sku\, ärewördige fader, säg mig hur blef
det med Aurelia?“ — „A%, broder Medardu+“, sade priorn
med eµ mildt leende, „är ännu ej den farliga elden
inom dig förbrunnen? Ännu ªår ju lågan upp wid den
läµa#e beröring? Sålunda är du i%e ännu fri från det
syndiga begär, hwaråt du hängaf dig? Oc ska\ jag kunna
hysa ti\it ti\ uppriktigheten af din bot, ska\ jag kunna
wara wiß om aµ lögnen+ ande öfwergifwit dig?
Wet, Medardu+, aµ jag enda# då kan anse din ånger för
äkta, för det fa\ aµ du werkligen begåµ de broµ, för
hwilka du anklagar dig. Ty enda# i deµa fa\ kan jag
tro aµ du, glömsk af mina lärdomar oc a\t, hwad jag
sagt dig om yµre oc inre bot, som en skepp+bruten gripit
e}er den läµa oc osäkra planka, e}er de bedrägliga
medel aµ sona din synd, hwilka må#e låta dig fram#å
i%e enda# för en dålig påfwe, utan för hwarje werkligt
from man som en inbilsk hy%lare. Säg, Medardu+, war
din andakt, din själ+ ly}ning mot den ewiga a\makten
a\dele+ ]ä%fri, då du kom aµ tänka på Aurelia?“ Förintad
ªog jag ned ögonen. — „Du är uppriktig, Medardu+“,
fortfor priorn, „oc din ty#nad säger mig a\t. Jag
286