(Trolldrycken, Djävulselixiret, Djävulens elixir ... - gendep@nm.ru

Djäfwul+elixiret. Kapu$inermunken Medardu+ ’ e}erlämnade papper utgifna af E.T.A. Ho{mann.
inre organen. Läkaren utlofwade snar förbäµring, oc i
själfwa werket kände jag enda# under de oklara ögonbli%,
som bruka föregå insomnandet, feberanfa\, som
wäxlade me\an froßbrytningar oc brännande heµa.
Under en sådan #und war det, som jag helt uppfy\d af
före#ä\ningen om miµ martyrium, e}er wanligheten
såg mig själf ligga mördad med eµ dolk#ygn i brö#et.
Do%, i #ä\et för aµ som annar+ ligga ut#rä%t på
„Spanska platsen“ oc omge+ af en folkmaûa, som utbredde
ryktet om min helighet, låg jag ensam i en trädgård+gång
i klo#ret i B. I #ä\et för blod ]öt en ä%lig,
färglö+ wätska ur det gapande såret, oc en rö# sade: „Är
det sådant blod martyrer utgjuta? Do%, jag wi\ göra
waµnet klart oc färga det, oc sedan ska\ den eld, som
segrat öfwer ljuset, ge honom han+ krona.“ Det war jag
själf, som sade deµa, men då jag kände mig ski\d från
miµ eget döda jag, insåg jag wäl aµ jag war den werkliga
tanken af miµ jag, oc snart återfann jag mig själf i
det röda som @mmade i etern. Jag swingade mig upp på
bergspetsar — jag wi\e genom morgonrodnaden+ af
gy\ne moln omgifna port draga in i den borg, som war
miµ hem, men blixtar korsade som brinnande ormar
himlahwalfwet, oc jag sjönk ned i eµ fuktigt oc färglö#
tö%en. Oc min tanke sade: „Det är jag — jag, som färgar
edra blommor oc ert blod — blommor oc blod är
den brö\op+prydnad jag bereder! Jag fö\ djupare oc
djupare, såg liket med det gapande såret, hwarur det orena
waµnet ]öt i #römmar. Min andedräkt sku\e förwandla
wätskan i blod, men det gi% i%e, liket re#e på @g
oc såg på mig med håliga, hemska ögon oc tjöt som
nordanwinden i den djupa kly}an: „Förbländade, dåraktiga
tanke, det [nne+ ingen #rid me\an lju+ oc eld, utan
ljuset är elddopet med det röda, som du söker förgifta.“
Liket sjönk samman, a\a ängen+ blommor böjde förwißnade
@na hufwuden, människor, som liknade bleka
272