(Trolldrycken, Djävulselixiret, Djävulens elixir ... - gendep@nm.ru

Djäfwul+elixiret. Kapu$inermunken Medardu+ ’ e}erlämnade papper utgifna af E.T.A. Ho{mann.
därf, men du kunde ej för#å. Du må#e fu\borda det
werk, hwarti\ du är utwald, ti\ din egen fräl+ning.“ —
„A%“, utropade jag fu\ af förtwi]an, „hwarför hö\ du
i%e min arm ti\baka, när den ly}e+ mot den där unge
mannen … „Det förunnade+ mig ej“, fö\ mig målaren i
talet, „fråga mig i%e widare, det är förmätet aµ wilja
för#å hwad en ewig makt beªutat … Medardu+ … du
nalka+ diµ mål … i morgon!“ En i+ka\ ry+ning genomfor
mig, ty jag trodde mig för#å målaren. Han
wißte oc gi\ade det själfmord, jag beªutat. Med ty#a
#eg gi% målaren ti\ fängelsedörren. „När får jag återse
dig?“ — „Wid målet“, ropade han #arkt oc högtidligt, så
aµ det ekade i hwalfwet. — „I morgon a\tså?“ — Ty#
wände @g dörren på @na hakar, oc målaren war förswunnen.
När det dagat+, kom fånguppsyning+mannen, åtföljd
af @na fångknektar, oc befriade mina såriga armar oc
ben från bojorna. Jag sku\e snart leda+ ti\ ransakningen,
heµe det. Inåtwänd oc förtrogen med tanken på en
snar död, gi% jag upp i domsalen; jag hade så öfwertänkt
min bekännelse, aµ jag hoppade+ kunna a]ägga en redogörelse,
som omfaµade de obetydliga#e om#ändigheter.
Domaren gi% ha#igt emot mig; jag må#e ha seµ a\dele+
wan#ä\d ut, ty wid min åsyn förswann det glada leende,
som förut upply#e han+ ansikte, oc förbyµe+ i en
min af det djupa#e medlidande. Han faµade mina händer
oc sköt mig mildt ned i @n län#ol. Seende på mig,
sade han sedan långsamt oc högtidligt: „Herr von
Kr$szinski! Jag har något glädjande aµ förkunna! Ni är
fri, undersökningen har blifwit in#ä\d på fur#en+ befa\ning.
Han har förwäxlat er med en annan person,
oc en a\dele+ otrolig likhet med denne person har warit
orsaken därti\. Klart, a\dele+ klart är er skuldlö+het
ådagalagd! … Ni är fri!“
172