(Trolldrycken, Djävulselixiret, Djävulens elixir ... - gendep@nm.ru

Djäfwul+elixiret. Kapu$inermunken Medardu+ ’ e}erlämnade papper utgifna af E.T.A. Ho{mann.
jag gjorde, #eg jag ned i refektoriet, där bröderna hade
samlat+. Man be#ormade mig ånyo med frågor, men
jag war i%e i #ånd aµ säga eµ enda ord om hwad jag
upplefwat, a\a bilder ur det förgångna fördunklade+ oc
enda# Aurelia+ lju+ge#alt #od i glan+ framför mig.
Tagande en andakt+öfning ti\ förewändning lämnade
jag bröderna oc begaf mig ti\ eµ kape\, som låg läng#
bort i den wid#rä%ta klo#erträdgården. Här wi\e jag
bedja, men det läµa#e praûel i löfsalen wä%te mig ur
mina fromma betraktelser. — „Det är hon — hon kommer
… jag ska\ återse henne.“ — Så hörde jag det ljuda
inom mig, oc miµ hjärta skälfde af ånge# oc hänry%
ning. Då förekom det mig som om jag hörde eµ ty#
samtal. Jag re#e mig upp oc gi% ut ur kape\et, oc se,
i%e långt ifrån mig wandrade med långsamma #eg twå
nunnor oc i dera+ midt en novi+. A%, det war säkerligen
Aurelia — en krampaktig darrning genombäfwade
mig — min andedräkt hämmade+ — jag wi\e gå widare,
men i%e mäktig eµ #eg, sjönk jag ti\ marken. Nunnorna
oc med dem novisen förswann i buskaget. Hwad för en
dag! — Hwilken naµ! A\tjämt enda# Aurelia oc Aurelia
— ingen annan före#ä\ning, ingen annan tanke fann
rum i min själ.
I morgongryningen förkunnade klo#erklo%orna [rande
af Aurelia+ inwigning, oc #rax därpå samlade+ bröderna
i #ora salen, abbediûan kom in, beledsagad af twå
sy#rar. Obeskri]ig är den känªa, som grep mig, då jag
återsåg henne, som så innerligt älskat min fader, oc oaktadt
han genom @na broµ wåldsamt sönderªet eµ band,
som må#e gifwit honom den hög#a jordiska ly%a, hade
hon likwäl på sonen öfwer]yµat den kärlek, som för#ört
henne+ ly%a. Ti\ dygd oc fromhet wi\e hon uppfo#ra
sonen, men i likhet med @n fader hopade han broµ på
broµ oc gjorde så den fromma fo#ermodern+ hopp om
intet, hwilken i sonen+ dygd wi\e [nna trö# för han+
293