(Trolldrycken, Djävulselixiret, Djävulens elixir ... - gendep@nm.ru

Djäfwul+elixiret. Kapu$inermunken Medardu+ ’ e}erlämnade papper utgifna af E.T.A. Ho{mann.
nya medel aµ trygga mig för upptä%t, oc jag trodde
mig nu beredd för a\a eventualiteter. Jag wäntade nu
aµ domaren sku\e gå närmare in på den förbrytelse, för
hwilken jag blifwit anklagad, men så blef det ej; i #ä\et
frågade han hwarför jag welat ]y ur fängelset. Jag försäkrade
aµ jag aldrig ha} en tanke därpå. Wiµne+målet
af den fångwaktare, som seµ mig kläµra upp ti\ fön#ret,
ty%te+ tala emot mig, oc domaren hotade med aµ
låta fjäµra mig, om jag förnyade försöket.
Jag blef återförd ti\ fängelset, man hade tagit bort
sängen oc på golfwet ti\redt eµ halmläger. Bordet war
fa#skrufwadt, oc i #ä\et för #olen fann jag en låg
bänk. Tre dagar förgingo, utan aµ man frågade e}er
mig, oc jag såg enda# den gamle fångknekten+ buµra
ansikte, då han bar ti\ mig maten oc på a}narna tände
lampan. Då gaf den spänning e}er, som uppehö\ mig
oc gjorde aµ jag kände mig som en tapper kämpe i en
#rid på lif oc död. Jag fö\ i eµ tungt oc dy#ert grubbel;
a\t synte+ mig likgiltigt, ti\ oc med Aurelia+ bild
war utplånad inom mig. Jag ry%te snart åter upp mig,
men enda# för aµ åter betaga+ af den hemska, sjukliga
känªa, som den unkna fängelselu}en orsakade, oc som
jag i%e kunde emot#å. Jag kunde i%e längre sofwa. I de
underliga re]exer, som lampan+ dy#ra, ]ämtande sken
ka#ade på tak oc wäggar, grinade a\ehanda förwridna
ansikten emot mig. Jag ªä%te lampan, gömde miµ hufwud
i halmkuddarna, men än grä+ligare hörde+ då
fångarna+ dämpade #önande oc raßlet af dera+ kedjor i
naµen+ hemska #i\het. Det förekom mig som om jag
hörde Eufemia+ oc Viktorin+ död+roßlingar. „Är då i%e
jag skuld ti\ edert fördärf? Förbannade, war det i%e ni
själfwa, som öfwerlämnade er åt min hämnande arm?“
Så skrek jag öfwerljudt, men sedan hörde jag en lång,
djup utandning, en död+su%, ljuda genom hwalfwen, oc
jag skrek i wild förtwi]an: „Det är du, Hermogene+, din
158