(Trolldrycken, Djävulselixiret, Djävulens elixir ... - gendep@nm.ru

Djäfwul+elixiret. Kapu$inermunken Medardu+ ’ e}erlämnade papper utgifna af E.T.A. Ho{mann.
din makt, aµ tanken på synd i%e fann rum i din själ?
Ja, säg då om ti\ oc med i den #und, då du smy%ade+
med insuln oc #afwen, bilden af min fader i%e ho+ dig
uppwä%te begäret e}er timlig ly%a? Stolta, hwad kände
du, då du try%te din älskade+ son ti\ diµ hjärta oc med
så smärtfy\d rö# ropade namnet på honom, du förlorat?
Har du aldrig, som jag, ha} aµ kämpa med mörka makter?
— Kan du glädja dig öfwer en werklig seger, när
ingen hård kamp föregåµ den? Känner du dig själf så
#ark, aµ du föraktar den, som dukat under för en öfwermäktig
[ende oc åter re#e @g i bot oc ånger?“ — Den
plöt+liga förändringen i min tankegång, botgöraren+
förwandling i en, som, #olt öfwer den kamp, han be#åµ,
ånyo inträder i det lif, han återwunnit, må#e äfwen ta
@g yµre uµry%. En bredwid mig #ående broder frågade:
„Hwad kommer åt dig, Medardu+, hwarför ka#ar du så
besynnerliga wreda bli%ar på denna heliga fru?“ —
„Ja“, genmälte jag halfhögt, „kan wara aµ hon är en helig
qwinna, ty hon #od a\tid så högt, aµ intet profant
kunde nå henne, men mig förekommer hon mindre som
en kri#en än en hednisk prä#inna, som bereder @g aµ
med dragen knif fu\borda eµ människoo{er.“ Jag wet ej
hwad som kom mig aµ uµala deûa @#a ord, som lågo utom
rä%an af mina före#ä\ningar, men ti\ika med dem
trängde @g på mig eµ brokigt wirrwarr af bilder, som
ty%te+ ena @g i en, den förskrä%liga#e af a\a. Aurelia
sku\e för a\tid öfwerge wärlden, i likhet med mig afsäga
@g a\t jordiskt genom eµ lö}e, som i deµa ögonbli% enda#
ty%te+ mig eµ fo#er af religiö# wanweµ! — Såsom
fordom, då jag såld åt djäfwulen, i synd oc broµ såg lifwet+
me# #rålande ljuspunkt, tänkte jag nu därpå aµ wi
båda, jag oc Aurelia, sku\e kunna förena+ här i lifwet,
om o%så enda# i eµ enda ögonbli% af hög#a jordiska ly%
salighet, oc sedan som åt underjordiska makter inwigda,
dö ti\samman+. Ja, som eµ grä+ligt widunder, som sa-
295