(Trolldrycken, Djävulselixiret, Djävulens elixir ... - gendep@nm.ru

Djäfwul+elixiret. Kapu$inermunken Medardu+ ’ e}erlämnade papper utgifna af E.T.A. Ho{mann.
bära nedför, på det aµ eµ öde sku\e fu\borda+, som en
högre makt ut#akat. Under denna tid, som liknade en
himmelsk dröm, war det, som jag började aµ uppte%na
det som hände, sedan jag återseµ Aurelia. Jag wi\e bedja
dig, du obekante främling, som en gång ska\ läsa deûa
blad, aµ i diµ minne återka\a diµ lif+ sköna#e solsken+tid,
då ska\ du för#å oc in#ämma i den i ånger oc bot
grånade munken+ trö#lösa jämmer oc klagan. Jag ber
dig ännu en gång aµ påminna dig denna tid, oc i%e behöfwer
jag då omtala för dig hur Aurelia+ kärlek bely#e
mig oc a\t omkring mig, hur waket oc li]igt min ande
såg oc begrep lifwet ju# genom aµ själf lefwa, hur en
himmelsk glädje fy\de mig med gudomlig hänförelse.
Ingen mörk tanke fördy#rade min själ, Aurelia+ kärlek
hade befriat mig från min skuldkänªa, oc egendomligt
nog uppspirade inom mig den fa#a öfwertygelsen aµ det
i%e war jag, som war den skändlige broµ+lingen på baron
von F:+ ªoµ oc mördat Eufemia oc Hermogene+,
utan aµ det war den wansinnige munk, som jag trä{ade
i jägmä#aren+ hu+, som begåµ ogärningen. Hwad li]äkaren
beräµat mig, ty%te+ mig ej wara osanning, utan
saken+ werkliga hemlighet+fu\a förlopp, fa# det förblef
mig själf obegripligt. Fur#en hade moµagit mig som en
wän, som man tror @g ha förlorat; deµa angaf naturligtwi+
den ton, hwari a\a må#e in#ämma, enda# fur-
#innan förblef a\warlig oc ti\bakadragen, fa#än äfwen
hon wisade @g mildare än förr.
Med barn+lig naivitet hängaf @g Aurelia åt @n kärlek;
för henne war den i%e något broµ, som hon må#e dölja
för wärlden, oc lika litet förmådde jag dölja den känªa,
hwari miµ lif fu\#ändigt uppgi%. Enhwar märkte förhå\andet
me\an mig oc Aurelia, ingen talade därom,
ty man lä#e i fur#en+ bli%ar aµ om han o%så i%e gynnade
wår kärlek, wi\e han åtmin#one #i\atigande öfwerse
därmed. Så kunde jag utan a\t twång o}a trä{a
182